Tindras liv och leverne

Sista rasfunderingen

2012-01-21T08:42:00.006+01:00

Alla som följt bloggen vet att jag länge har försökt att hitta en ny ras som passar mig. Det har varit funderingar allt från mops till vit herdehund. Jag har inte riktigt kunnat bestämma mig för vad som passar mig, vad som är jag.
Men så för någon vecka sen, vaknade jag efter en dröm. Jag kom inte ihåg vad jag drömt, jag var bara så säker. Jag hade bestämt mig och det kändes bra ända ner i magen. Beslutet har nog varit klart länge, jag har bara inte velat erkänna det.
Erkänna att jag hittat rätt för länge sen.
Labradoren är min ras, trots alla "brister". Men alla raser har brister, och jag behöver bara titta in i Tindras underbara bruna ögon för att överse hennes envisa drag, glupska sida, fällande päls och leriga mage.
Hon är bara så underbar!

På labradorklubbens hemsida står det om labradoren:
-vänlig och godmodig
-stabil och tillgiven
-formbar
-lättdresserad (hm?)
-tålig
-relativt lugn (hm,hm?)
-tystlåten
-stor vattenpassion (oh yes!)
-bra apportör

Den har ju allt! Inte konstigt att den finns i 10 i topp i alla världsdelar.

Nu kan jag lugna mig med alla rasböcker, och koncentrera mig på att lära mig mer om labben. Det är en hel djungel av linjer och rastyper. Tyvärr finns en del sjukdomar som man inte kan blunda för. Läste om en hemsk "nygammal" muskelsjukdom, CNM- myopati, som dykt upp i Sverige igen. Valparna kan inte utveckla sina muskler och måste avlivas, jättehemskt. En del epilepsi förekommer också och så klart höftledsfel och armbågsfel och ögonfel. Så helt lätt är det inte att föda upp en frisk labbe.
Jag har ialla fall min prioriteringslista klar:

1. Mentaliteten. Måste ha trevliga föräldrar med ett starkt psyke. Hellre för framåt än för vek. Trygg och stabil.
2. Hälsa. Såklart måste föräldrar och alla bakåt i stamtavlan vara friröntgade och ögonspeglade. Sen får man hålla tummarna för att inget okänt "poppar" upp.
3. Arbetsmeriter. Kul med meriterade föräldrar, men jag vet att egenskaper inte bara sitter på ett papper.
4. Färg och utseende, kanske även kön. Jag kan tänka mig en hane om det säger "klick".

Labben passar mig eftersom jag vill träna men pga småbarn inte alltid har tiden till det. Vi har många i umgängeskretsen som själva har hund eller tycker om hund och då är det så lätt att kunna ta med sig hunden även när man ska göra "icke hundrelaterade aktiviteter". Men träning i lagom dos måste labbarna ha, annars blir de deppiga. Men hellre en deppig hund, än en hund som äter upp möblemanget... Det är lättare att åtgärda.

Sen får vi se när tiden och pengarna ger mig tillfälle att utöka familjen. Jag vill att lillungen ska bli åtminstone ett år till, kanske två, för att det ska kännas riktigt bra. Alla i familjen ska ju tycka att det är kul, bäst både för oss och hunden.

Nu ska jag verkligen sluta tjata om en ny hund, och gå ut på långpromenad med den jag redan har!

Ha en skön lördag!

2012-01-15T13:09:00.004+01:00

Åh vad irriterande det är när ingenting OOOOPSS! där spilldes vatten ut över tangentbordet. Det är svårt att blogga med en 2-åring i knät... när ingenting fungerar. Filmer på hundträning som jag filmat går inte att lägga upp och jag vet inte varför. Tar så mycket ork och energi till ingen nytta...

Idag var ialla fall Tins och jag på en riktig långis, bara hon och jag! Inga bebisar eller jobbiga katter i närheten. Vi delade matsäck och körde lite sökövningar. Hon är så fin, min hund.

Synd att ni inte kan se henne. Men förhoppningsvis ordnar filmproblemet sig, jag ska fråga en expert...

Ha en fortsatt trevlig söndag!

Det är mycket nu...

2012-01-09T21:43:00.004+01:00

... bloggen ligger på prio 3875 unjefär.
Jag har lånat 14 böcker på bibblan om hundar, hundträning, hundpsykologi och annat som jag försöker plöja igenom på kvällarna när hunden är rastad och tränad och Lillungen sover.
Det går sådär, jag blir så fruktansvärt trött när jag lägger mig ner att jag somnar med boken över huvet efter tio minuter.
Men jag ska försöka läsa några av böckerna ialla fall.

Hundträningen består av freestyletrix och lydnadsmoment ur klass 3. Tindra är hyffsat pigg efter löpet och jag håller tummarna för att hon inte blir skendräktig den här gången heller...

Nu: GOD NATT!

God fortsättning!

2011-12-30T13:40:00.004+01:00

Vi har haft en sån skön jul!
På julafton gick jag med Tindra, Lissi och Sina (min systers gårdshundar) i skogen i två timmar! Vi var väldigt nöjda och trötta när vi kom hem, och då kunde jag med gott samvete fira jul med släkten.
För några år sedan skulle jag varit missnöjd över barmarken, men efter de senaste två vintrarna med för mycket snö, njuter jag faktiskt över att slippa skotta, gräva fram bilen, dra barnvagn i snömodd och frysa om fötterna. (Jag kanske har blivit vuxen?). Om det bara fanns tid skulle jag passa på att lägga spår också.
Jag (eller vi som familj) fick en liten digitalkamera i julklapp av svärmor och svärfar, så nu blir det lättare att ta med sig kameran ut på promenaderna. Det tar emot att släpa den tunga systemkameran, även om bilderna blir helt fantastiska, så en mindre kamera är ett bra komplement.

Nejmen, ser ni vad jag ser:

Just det!

JAG SKA BLI ALLMÄNLYDNADSINSTRUKTÖR!!!!

Det är verkligen en dröm som jag burit på länge, men som jag aldrig trott skulle bli verklighet.
Det kommer bli hårt jobb och husse är BÄST! som har sagt att han ställer upp och är hemma alla kvällar och helger som kommer gå åt. 100 timmar under våren, med start i slutet av januari och examination i juni.
Jag var på infomöte igår, och vi är 6 st som ska utbilda oss. Alla utom en är folk som jag tränat och gått kurs med. Det känns så roligt. Känns som 2012 kommer att bli ett toppenår för mig, det kunde ju knappast ha börjat bättre ialla fall!

Gott nytt år!

Ps. Tindra mår bra, men höglöper för tillfället och är lite svårmodig. Men hon hälsar att hon också ser fram emot att få en utbildad matte som vet vad hon håller på med! Ds.

2011-12-23T10:01:00.000+01:00

God jul!

Önskar Tindra

2011-12-19T13:05:00.005+01:00

Nu ska jag försöka strukturera upp mina tankar sedan föreläsningen med Kent Svartberg.

Han pratade om relation människa-hund och hade en bra modell för hur han tyckte att det skulle vara.

Så här tolkade jag det:

-Trygghet: Hunden måste känna sig trygg med ägaren. Den måste kunna lita på att inte utsättas för jobbiga situationer, människan måste vara konsekvent och tydlig och en god ledare där hunden kan slappna av. Ca 30 % av relationen.

-Samarbete: När man jobbar med hunden och gör roliga saker. Ska vara lustfyllt och spännande för hunden. "Du och jag"-känsla. Samhörighet. Ca 50% av relationen.

-Bestämmande: Svåraste delen tycker jag. Hunden ska ha respekt för förarens vilja och "vika sig" i vissa situationer. Kent tog exemplet när hunden äter bajs. Då måste man kunna säga till hunden att den ska avbryta och den ska göra det också. Ca 20 % av relationen.

Min uppfattning är att ju mer man göder samarbetsdelen, desto lättare är det att få respekt av hunden i bestämmandedelen. Umgås jag mycket och tight med Tindra, förbättras hela relationen. Det är när vi "bondar" som relationen blir lättare, vi hittar varandra fortare och bättre när hon utsätts för frestelser(bajs).

Mina bästa bondnings-tips är:

1. Vandra! Ta en helg och ge er ut på en vandring med övernattning. Dels får hunden vandra, vilket är naturligt för den, och dels sover ni tillsammans. Ni ger varandra värme, ni göder trygghetsdelen.

2.Gör någonting skojigt på promenaden. Kan vara en speciell sten som hunden ska hoppa upp på för att få godis. Eller så stannar ni bara i en skogsdunge och kör ett sök med dina vantar. Eller träna lite trix en liten stund innan ni går vidare. Stanna och kela en stund. Ha matsäck med dig och sätt dig på en sten och dela matsäcken med hunden. Eller göm dig och så får hunden leta upp dig. Lek tillsammans! Ibland låtsas jag att jag blir arg när Tindra tar mina vantar och så jagar jag henne. Det tycker hon är superkul!

3.Sov med hunden i sängen. Inte alltid så kul i fällnings- eller löpperioder, men det stärker banden. Jag har Tindra i sängen periodvis. Hon måste alltid få ett "varsågod" innan hon hoppar upp i soffan eller sängen. För att vara på den säkra sidan stänger jag sovrumsdörren om jag inte vill att hon ska komma in.

Detta är mina egna reflektioner och jag är inte något proffs på något sätt. Jag utvärderar bara min egen träning och benar upp den för att jag själv ska kunna förstå vad jag gör bättre. Jag gör hela tiden massor med misstag, men när jag blir medveten om dem kan jag ialla fall göra något åt dem.

Avslutningsvis kan jag meddela att Tindra är pigg och riktigt på G när det gäller träning. Vi kör lydnad med uthållighetsträning varje kväll och hon blir bara bättre och bättre. Hon är riktigt kul att köra nu. Men vi har inga tävlingsplaner, nu njuter vi bara av ledigheten som kommer, och snön!

2011-12-16T11:57:00.000+01:00

Och så gick det inte att spara texten jag skrivit, irriterande.

Orkar inte skriva om.

Föreläsning med Kent Svartberg

2011-12-16T10:46:00.001+01:00

I onsdags var jag på klubben och lyssnade på Kent Svartberg.

Hundmässan!

2011-12-13T21:31:00.002+01:00

Jag var på hundmässan i söndags. Obligatoriskt för min del, jag vill ogärna missa detta evenemang. För en hundgalning som jag är det drömmen. Hundar överallt och duktiga hundförare och glada harmoniska hundar.

Jag åkte främst dit för att se freestyle-SM, men också för att kika lite på olika raser, det är alltid kul.

Jag hade feber och gick på alvedon, men orkade se alla 17 ekipage. Så roligt!!!

Det som är roligast är att inget program är det andra likt. Det var väldigt många olika raser som var med, bl a dobermann, manchesterterrier, mops, fransk bulldog, labrador, groenendael, pumi, bordercollie, aussie, cattledog, chihuahua, borderterrrier, tollare, kelpie, ja det kanske var alla.

Vann gjorde pumin med sin enormt urduktiga förare, helt värdiga vinnare! Jag glömde tid och rum när de gjorde sitt program. Därför fick jag ingen bild på dem, jag glömde helt bort att fota, så bra var de!

Men charmpoäng från mig fick de urcharmiga mopsarna.

Se hur han verkligen sitter på rumpan!

Tyvärr blev bildkvaliten dålig, och nu ville inte bloggen ladda ner mina bilder. Därför blev det bara en enda bild...

När jag går och kollar på raser blir jag kär i nästan alla.

En sån där airdaleterrier skulle man ha, de är coola, och nästa sekund försvinner jag i drömmerier om en vit fluffig volpino italiano. Sen går jag vidare och ser en underbart vacker collie och vill ha en sån också...

En enda gång dunkade hjärtat till på riktigt. Gissa vilken ras?

En svart labbe förstås!

2011-12-11T19:25:00.002+01:00

I förra veckan kom jag hem sent en kväll.

Jag tänkte redan på bussen hem att jag inte skulle gå ut med Tindra när jag kom hem, jag var för trött. Jag visste att husse redan hade varit ute och rastat henne, så det var ingen kris med promenad.

Men...

När jag kom innanför dörren möttes jag av en hund som studsade av glädje.

- ÄNTLIGEN ÄR DU HEMMA!!!! JAG HAR SAKNAT DIG SÅÅÅÅÅÅ!!!! PROMENAD PROMENAD PROMENAD!!!!

Vad skulle jag göra?

Jag kunde ju inte svika hennes förväntningar. Så jag tog hunden (och katten slank med också), och gick ut i den kalla natten.

Tänkte bara gå en kort promenad.

Men den blev längre och längre i takt med att jag slappnade av från den stressiga dag jag haft. Vi var ensamma på de mörka gatorna, folk hade antingen gått och lagt sig eller satt och kollade på TV.

Jag avundades dem inte!

Där gick jag med två av mina bästa vänner, under en stjärnklar himmel, och kunde andas frisk nattluft.

När jag kom hem kände jag mig utvilad och fräsch.

Somnade som en stock med Tindra i fotändan.

Detta är varför jag har hund.

Vänskap.

Pepparkaksgumman

2011-12-04T14:16:00.006+01:00

Nu börjar det lacka mot jul, och då är det gott med lite pepparkakor!

Visst ser Tindra riktigt entusiastisk ut, och sugen på att baka?

Hon tycker jag är jättejobbig när jag tar fram kameran och ska fota och arrangera bilder.

-Inte nu igen...

Det blev Bebis och jag som fick kavla och jobba istället.

Det finns inget så gott som de första pepparkakorna för säsongen, eller första julmusten, eller lussebullarna, eller skinkmackan. Mmmmm!

Vi har mest varit inne i helgen, dels för att det är mysigt, men också för att det har varit så fruktansvärt kallt och blåsigt och uschligt väder ute.

Tindra skulle nog gärna varit ute mer, men hon nöjer sig med att kura ihop sig i soffan bredvid brasan och mysa hon också.

Bara i fredags passade hon på att rymma lite.

Hon var borta en halvtimme, men det var under bästa sändningstid på TV så ingen människa var ute och kunde ta henne. Hon gick sin runda och kom hem sen.

På kursen för några veckor sedan fick jag reda på att koppeltvång gäller i hela vår kommun.

Oj då. Det hade jag ingen aning om. Tindra är alltid lös... ibland lite för lös som sagt.

Nu fattas bara några meter staket på ett ställe, sen har vi helt inhängnat på baksidan! Det gäller bara att jag inte slarvar och släpper henne på framsidan och tänker: -"Men hon ska ju bara kissa och komma in sen" , och sen gå in och titta på TV en kvart innan jag kommer på att hunden är borta. (det var detta som hände i fredags).

Tindra har äntligen fällt klart och tillbringar nätterna i sängen hos mig (!). Mycket mysigt! Hon är slimmad som en unghund och sprallar varje dag. Folk som frågar hur gammal hon är blir väldigt förvånade när jag berättar att hon börjar närma sig 10 år! Jag skulle inte heller tro det om jag inte visste bättre. Hon måste ha väldigt bra gener att brås på :-)

Hade jag haft mer tid hade det varit kul att tävla igen, men det är bara att glömma.

Jag får till och med separera promenaderna för att det GÅR bara inte att gå med både en bråkig, trotsig 2 åring, och en envis, understimulerad hund. Så när jag nattat Lillan i vagnen på kvällen, byter jag bebis mot hund och går lika mycket till...

Jag får vara glad för de blogginlägg jag hinner med, de blir bara färre och färre, men jag är jättetacksam för att det fortfarande är några som läser :-).

Jag skulle bli jätteglad om ni ville skicka några rader så jag vet vilka ni är.

Om vi inte hörs innan, så GOD JUL!

2011-11-25T13:17:00.002+01:00

Mitt liv består för tillfället av: kliva upp, lämna på dagis, jobba, komma hem, laga mat, lägga lillan, gå ut med hunden och sen gå och lägga mig.

Inte så mycket att hurra för. Man blir så trött av mörkret också, så även helgerna blir lite avslagna. Då ska man dessutom hinna allt som man inte hann i veckan: städa, diska, tvätta, plocka, handla... Det blir inte mycket tid över till varken hund eller blogg.

Men idag kände jag att JÄKLAR, nu vill jag ta en time-out från stress och press. Eftersom jag var ledig idag tog jag hund, bebis, korv och tändved upp till "berget". Husse fick skjutsa oss med vårt pick och pack, sen åkte han vidare till jobbet.

Vi hade en härlig dag, perfekt senhöstväder.

Bara en gång blev vi osams.

Jag hade lagt upp tre korvar på spett runt glöden, och helt plötsligt är det bara två?

En bit bort ligger Tindra mycket nöjd och smaskar. Grillpinnen hade hon också börjat äta på av bara farten. Det värsta är att hon inte skäms det minsta. Hon lägger öronen lite lätt bakåt när jag skäller, som att: -" oj då vad galet jag gjorde" för att i nästa sekund vicka fram öronen och glatt undra om hon kan få mer korv.

Ovett rinner av henne som vatten på en gås. Det kan vara både frustrerande, men också bra. Hon har ett psyke av sten. Skulle jorden gå under så står Tindra tryggt kvar. :-)

Sen gick vi hemåt, bebis somnade i vagnen och Tindra och jag kunde bonda och ha en härlig höstpromenad. Hon fick göra allt som gör livet värt att leva för en labrador.

-Äta skit

-Rulla sig i skit

-Bada i ett (eller flera) leriga diken

-Springa fort fort på ett fält

-Nosa efter korv i en skogsdunge

Nu är vi ganska nöjda. Bebis sover fortfarande, Tindra har hoppat upp i soffan och är mycket nöjd. Själv ska jag göra sånt där som jag inte hunnit med i veckan. Adventsstäda, tvätta, dammsuga....zzzz

2011-11-12T22:11:00.002+01:00

Idag var jag på hundklubben för kursledarutbildningen som jag pratade om förut.

Så kul att träffa alla vänner på klubben, jag har verkligen saknat "hundfolk" att snacka hund med.

Jättebra kursledare och roliga deltagare.

Ser verkligen fram emot imorgon då vi har dag 2 av kursen.

2011-10-30T16:48:00.001+01:00

Hej igen!

Såg att jag satt låset i fel ögla på bilden, den ska egentligen gå genom den fasta öglan på kopplet, men ni fattar principen...

2011-10-30T10:45:00.003+01:00

Äntligen kan jag gå och handla samtidigt som jag rastar hunden!

Jag har varit livrädd för att någon elak ska sno Tindra om jag binder henne utanför affären och därför inte tagit med henne, utan fått gå dubbla gånger. = väldigt jobbigt.

Men nu har jag kommit på hur jag ska undvika det. Jag har köpt ett hänglås som jag låser runt hennes halband och koppel. Kopplet öglar jag runt en lyktstolpe. Det är klart att om man verkligen vill sno henne kan man ju kapa kopplet, men de spontana tjuvarna undviker man ialla fall!

Folk tycker nog att jag är lite överdriven när de ser hunden med ett hänglås runt halsen, men jag kan inte tänka mig något vidrigare än att bli av med hunden och inte veta vad som händer med den.

Min chef blev av med sin hund när hon var på promenad i skogen. Den bara försvann. Polisen sa att det försvunnit ett flertal hundar i samma område vid samma tidpunkt och att det antagligen var en liga som stulit den. Så himla sorgligt.

Men min hund får de ICKE!

2011-10-27T22:15:00.002+02:00

Gammal bild, jag vet, men jag har inte haft kameran med mig när vi varit ute...

Katten har gett mig gråa hår de senaste dagarna.

En kväll kom hon inte hem. Jag ropar alltid in henne innan jag går och lägger mig, men den här gången kom hon inte. Jag ringde min mamma som bor granne och frågade om hon sett Purran, men det hade hon inte gjort på flera timmar. Ja, ja, katten brukar komma så småningom. Men på morgonen kom hon inte heller och DÅ blev jag riktigt orolig. Ingen katt var överkörd på vägen, så troligast var att hon blivit instängd någonstans. Mamma tog en extra tur i huset, men hittade ingenting. Timmarna gick, men så kom hon på att hon kvällen innan lämnat en väska i bilen. Men inte kunde väl katten ha hunnit smita in i bilen på den korta stunden?

Hmm. Jo. Purran är väldigt snabb och tyst. Så hon låg skönt i baksätet på mammas bil, hade ingen brådska att gå ut därifrån. Hon hade haft en lugn och skön natt!

Idag var det dags igen. Tindra och jag gick ut för att gå kvällspromenad och inte förrän vi var en bit hemifrån märkte jag att katten hade hakat på. Jag hade gått mot stora vägen och den vägen brukar jag inte gå när jag har katten med mig, just för att det är så mycket trafik där. Men nu var hon redan med, så hon fick hänga på över vägen och vidare ner mot centrum. En bit innan centrum (800 meter hemifrån) tappade jag bort henne. Men det brukar inte vara något problem, på hemvägen går jag bara förbi där jag såg henne sist och plockar upp henne igen. Men inte idag. Ingen katt syntes till, jag gick flera gånger fram och tillbaka längs vägen och folk trodde nog att jag var galen som gick och visslade och ropade på ingenting. Hunden var ju med mig!

Till sist fick jag ge upp, katten var som uppslukad av jorden.

När vi väl kom hem satt katten på trappan och väntade!

-Vad lång tid det tog, såg det ut som hon tänkte.

Dessa små djur...

TV- tips!

2011-10-16T19:13:00.001+02:00

Jag har fastnat för en serie på SVT play som heter "Livet som hund".

Se den!

Rolig och väldigt knasig, men underhållande.

Blivande instruktör?

2011-10-14T08:08:00.003+02:00

Från en av våra hundratals härliga promenader.

Just när allt varit så tråkigt och stillastående på hundfronten, fick jag ett roligt samtal igår.

Det var en kompis från hundklubben som ringde för att säga att hon vikt en plats till mig på en kursledarutbildning på klubben. Ett första steg mot att bli instruktör! Jag blev så GLAD!!!

Eftersom jag varit funktionär på klubben ett antal gånger så bjuder klubben på kursen som tack!

Vill man sedan bli instruktör så har man den här första kursen klar redan!

Saker som tas upp är bl a :

-Hunden och lagen

-Lärandet

-Kommunikation

-Planering och framförande

-Ledarskap

Vi ska träffas under en helg i november på klubben och det är flera av mina gamla träningskompisar som ska gå, så det känns superkul!

Tindra är jättepigg för tillfället, älskar när jag tar fram klickern och godispåsen.

Annars blir det mest promenader. Hunden, katten, bebis och jag.

Hur gick det till när vi skaffade Hulda?

2011-09-29T19:21:00.002+02:00

Jo...

Efter en omvälvande valp och unghundstid med Tindra gick det inte många år innan jag började känna suget efter något nytt att sätta tänderna i.

Vi kontaktade vår uppfödare och meddelade att vi var intresserade av en valp efter Tindras mamma som skulle ha en kull under våren.

Tyvärr gick hon tom.

Eftersom jag ville ha en valp efter just den tiken bestämde jag mig för att vänta.

Och under den pausen kom jag fram till att jag inte ville ha en hund till.

Varför utsätta sig för ett nytt valpmonster när jag precis fått ordning på odågan jag hade hemma? Två hundar är dubbelt så mycket jobb också.

Eftersom flera av mina arbetskamrater hade katter som verkade helt underbara, blev jag så nyfiken på vad det var för djur. Jag hade aldrig haft katt, trodde att jag var allergisk. Men efter att jag träffat flera katter som jag inte reagerat på började jag känna mig hoppfull. Jag kanske inte var allergisk trots allt?

Så jag började småkika på nätet efter olika alternativ. ( Husse var ännu inte invigd i min plan )

På blocket blev jag beklämd över antalet annonser som kom in varje dag. Kattungar i mängder för inga pengar alls. Det märktes att folk bara ville bli av med dem.

Ville jag gynna den marknaden?

Nej.

Dessutom ville jag ha möjligheten att kunna lämna tillbaka katten om jag nu skulle visa mig allergisk mot den.

Då hittade jag Akutgruppen. Där hade de hemlösa katter som behövde ett nytt hem, och det var allt från stallkatter, vildkatter, katter där husse dött eller kattungar som hittats i en kartong på en parkering. Här hade jag chans att hjälpa en katt i nöd och samtidigt få ett nytt husdjur.

Katterna bor i jourhem och kan därmed studeras i hemmiljö, så att man ser deras personlighet.

En liten bild och en text som beskriver kattens temperament och önskemål om hur nya hemmet ska vara finns på hemsidan.

Jag tror jag gick igenom alla katterna (tyvärr var de många), men det var en annons som stod ut, som jag fastnade för direkt. Den här:http://www.akutgruppen.com/index.php?menuitem=530&id=651.

Det jag fastnade mest för var att " Hulda tycker om hundar" - inte bara "hundvan" som det stod i flera andra annonser.

Eftersom akutgruppen verkligen vill att katterna ska få bra hem så förskönas inte annonserna.

Hulda är precis så fantastisk som det står!

Efter flera månaders övertalningskampanj av husse kunde jag kontakta Huldas jourfamilj och vi åkte och hälsade på.

Hulda var inte speciellt imponerad av Tindra första gången. Gick rakt fram till den "jagakatt- ivriga hunden", nosade henne rakt i ansiktet och gick därifrån med svansen i vädret. Så jäkla cool!

Vi hälsade på två gånger för att verkligen känna efter om vi kunde passa ihop och för att känna om jag kände någon allergi, men allt kändes bra! Förutom att Hulda morrade åt mig när jag lyfte upp henne, hon gillar inte främlingar :-). Men det fick mig bara ännu mera kär i henne. Hon har verkligen personlighet, ingen sätter sig på henne i första taget. Trots att hon levt under svåra förhållanden i början av sitt liv märks det inte. Hon är den snällaste och trognaste, tryggaste, mysigaste katt som finns.

Jag är så glad för att jag fått lära känna henne.

Snart har vi haft henne i 4 år! Det har gått så fort, varje dag hittar hon på hyss och bus.

På bilden är hon inte arg, hon gäspar!

2011-09-25T09:52:00.002+02:00

Vi är sjuka.

Jättetråkigt.

Bebis och jag tävlar i att vara snorigast och att ha högst feber.

Husse mår lite bättre, men inte mycket.

Igår fick jag leja bort promenaden till min mamma, så Tindra är inte glad.

En som inte heller är nöjd över situationen är katten.

Hon är urjobbig.

Bråkar och busar, jamar och springer runt, väldigt rastlös.

Hoppas vi blir friska snart...

2011-09-22T09:29:00.000+02:00

Tindra 5 månader!

Historien om hur vi skaffade Tindra

2011-09-21T17:56:00.003+02:00

Jag var 23 år och pluggade. Husse var hemma på dagarna och därför passade det bra att äntligen förverkliga drömmen om en egen hund.

Bella, familjens golden retriever, hade dött ett halvår tidigare och det var väldigt tomt utan hund.

Men det var inte lätt att komma överrens med vad vi skulle ha för ras.

Husse ville ha en schäfer eller rottweiler (typiskt killar), och jag ville ha något mjukare, barnvänligare, typ golden, spaniel eller pudel.

I flera månader bråkade vi om detta, tills husse en dag kom på: Labrador!

"Den ser typ ut som en rottis, men är mjukare. Men den måste vara svart!"

Jag tyckte egentligen att labben var lite tråkig, tjock och matfixerad och inte min drömras precis, men jag blev så glad över att vi äntligen kommit ur låsningen rottis-pudel att jag genast började leta efter valpkullar på labradorklubbens hemsida.

Så långt var det bra.

Men sen kom bakslagen.

Ingen ville sälja till en ung studerande som inte haft "egen" hund tidigare. Bella hade ju varit hela familjens hund. De flesta sa det inte rakt ut, men jag märkte att så fort jag sa min ålder var jag inte intressant som valpköpare längre.

Nu förstår jag så väl hur de tänkte, det är ett ENORMT stort ansvar att skaffa hund, men för mig då som var så hundsugen att det skrek inom mig, var det väldigt frustrerande. Jag menar, jag visste ju att jag var seriös, men det är svårt att övertyga någon på telefon att man verkligen är det.

Jag hade säkert ringt fem olika kennlar och fått nobben då jag förtvivlat frågade den sista om hon inte hade fler kullar på gång, eller kände någon som hade en kull, eller visste något om någon hund överhuvud taget, då det motvilligt kom fram att en kollega till henne hade fått tillbaka en 5 månaders tikvalp, svart.

Jag fick numret och fick kontakt med en minst lika skeptisk uppfödare som de tidigare, men hon gick ändå med på att vi skulle komma och titta.

Husse och jag åkte och tittade och blev kära direkt, båda två.

Vi möttes av en flock svarta labbar (och en gul) och en lite mindre svart med vågig sammetspäls. Den lilla pluttan kom fram till oss direkt och var social, lekte med de andra hundarna och somnade sen i ett hörn på altanen.

Uppfödaren spände ögonen i oss och sa: -Det är viktigt att den här hunden inte behöver byta hem någon mer gång, det klarar hon inte.

- Har ni någon som kan passa hunden om ni skulle behöva?

- Hur löser ni dagarna, vem är hemma?

-Har ni tänkt träna någonting med henne?

- Hur bor ni?

Frågorna pepprade och jag försökte svara så bra jag kunde.

Till sist sa hon att vi kunde få köpa Tindra, som den lilla svartingen hette. Vi skulle fundera över natten och höra av oss dagen därpå.

Men redan i bilen på väg hem var vi säkra: - Henne ska vi ha!

Så dagen därpå var vi och hämtade hem henne. Hon var cool och satt i mitt knä fast hon var ganska stor.

Uppfödaren stod på uppfarten och grät: - Åk nu, annars kanske jag ångrar mig!

Så vi körde fort som attan. Jag var så lycklig!

Vi har haft bra kontakt med uppfödaren under alla år, och jag känner mig stolt över hur bra jag lyckats med Tins. Det hoppas jag hon tycker också!

Men året som följde var både roligt och jobbigt, men det är en annan historia...

Söndag: Korvgrillning!

2011-09-11T20:52:00.007+02:00

Idag blev en riktigt feel-good dag med korvgrillning på berget på schemat. Bättre kan man inte få det anser jag!

Hela familjen var med, Husse, Bebis, Tindra, Hulda och jag.

Tinsan och Purris åker bak i hundburen tillsammans. Funkar jättebra! Eftersom vi ganska ofta åker bort till berget, är katten förväntansfull när hon får åka med i bilen.

Tindra låg troget vid elden och gjorde sig så söt som möjligt för att kanske få en korvsnutt.

Jag la ett stort korvsök/spår som blev populärt, hon gick och letade länge.

Bebis och jag gick och letade svamp, och Husse fick passa elden. Purran gick sina egna vägar men höll sig hela tiden i närheten.

Vips, så hade 3 timmar gått!

Vi var så trötta när vi kom hem att vi gick och la oss fast klockan var ett på dagen. Sen sov vi bort eftermiddagen och vi luktar fortfarande som böcklingar, men det var det värt!

Imorgon väntar dagisinskolning och städning av vinden hemma. Urk.

2011-09-02T08:50:00.002+02:00

Häromdagen åkte vi till "vårt" berg. Hade med mig en filt och la ut den i skogen. Sen låg jag och tittade på trädkronorna i en timme medans Bebis sov och katten och hunden roade sig själva.

En barnvisa snurrade i huvudet på mig. Den är från Klas Klättermus:

... "Det är så skönt att leva när man får roa sig. Men arbeta och sträva det roar inte mej, faderullanlej."

Mera agilitybilder!

2011-08-30T11:11:00.006+02:00

Glada hundar!

Så roligt att det är sån bredd av olika raser. Jag tror detta var en mexicansk nakenhund. Jätteduktig!

Fart och fläkt!

Så lycklig att hon tog ett ärevarv extra!

Agility-KM

2011-08-28T21:07:00.006+02:00

I går var jag och kollade agility-KM på "min" klubb. Jag blev så sugen på att träna och tävla hund att jag nästan kan dö. Tyvärr finns varken tid eller pengar att gå kurs. Tindras armbågar ställer också till det. Men jag passade på att fråga sekreteraren om regler och klasser och sånt, för med nästa hund vill jag ABSOLUT testa agility. Det verkar så himla roligt!!!

Man ser verkligen hur kul hundarna har.

Och så min favorit. Vann smallklassen!

Liv och död

2011-08-25T14:40:00.003+02:00

Idag var jag, Bebis och Tindra på en friluftsgård för att kolla på djur.

Får, kaniner och hästar har de där, och det är mysiga omgivningar.

Innan vi skulle gå hem ville bebis gunga i lekparken.

Och där, i sanden låg en död katt.

-Åh, vad sorgligt, utbrast jag.

-Sorlitt, ekade bebis utan att förstå innebörden.

Den låg på sidan som om den solade och sov.

Vi letade rätt på de som sköter om gården. De blev ledsna, men berättade att katten var 18 år så det var dags för den att vandra vidare.

Men lite dämpade åkte vi hemåt.

Hemma möttes jag av en stolt katt som kom springande med en fågelunge i munnen.

-Åh nej, tänkte jag, jag klarar inte mera död nu.

Jag fick Purran att släppa, och den lilla fågeln levde!

Den flaxade runt med sina små vingar på vardagsrumsgolvet. Purran åkte ut och Tindra fick gå och lägga sig. Jag fick tag i den lilla, lilla duniga kroppen. Den satt alldeles stilla och tittade förskrämt med sina runda mörka ögon på mig.

Jag släppte ut den på vår lilla allmänning och när chocken lagt sig, sprang den iväg, fort fort. Jag hoppas att den klarar sig.

Döden kommer till oss alla, men den är inte mindre jobbig för det. Jag är glad att jag åtminstone gjorde en skillnad för den lilla fågeln idag.

20 km vandring!

2011-08-22T09:04:00.005+02:00

I lördags gav syrran och jag oss ut för att vandra. Vi valde en etapp på Roslagsleden, men delade upp den på två dagar. Jag hade ingen aning om Tindra skulle orka hela vägen så vi hade reservplan och skjuts att ringa på ifall att. Men Tindra knatade på bra och det slutade med att vi gick 15 km första dagen!

Ett vindskydd blev natthärbärge och det var tur för det började ösregna strax efter att vi kommit dit.

En natt med stor hund i sovsäcken blir kanske inte den mest sömnrika, men väldigt mysig! Jag kan rekommendera det för att stärka banden eftersom man behöver den andra för värme och trygghet.

Det kom en gubbe från ingenstans där ute i skogen, och Tindra markerade direkt, skällde men stannade kvar hos mig. Hon har ialla fall kvar tillräcklig syn, hörsel och nos för att känna främlingar! Känns tryggt för mig!

Det enda som inte var mysigt var dessa djur som fanns i alldeles många exemplar.

Även om jag tjatar om nya raser och vet att jag antagligen inte kommer skaffa en labrador nästa gång kan jag inte låta bli att tycka att Tindra är det vackraste som finns (i hundväg):

Håller ni inte med?

Sommar, sommar, sommar...

2011-08-08T14:52:00.021+02:00

Vi har haft en helt underbar sommar. Lång, varm, mycket bad och ledighet! Fast detdär när matte är ledig och inte följer sina vanliga rutiner tycker Tindra är sådär. Att ligga och lata sig i en solstol är inte vad hon kallar för drömsemester.

Vi har hunnit lägga några spår, men träningsnivån är inte speciellt hög.

Men Purran har stortrivts på landet!

Fångat sin första mus och haft ett helt hygge för sig själv...

Fångat flugor...

...och softat.

Tindra har mest legat i vägen.

- Är det INGEN som ser mig och vill träna/gosa/gå promenad?

Vi har såklart åkt båt. När jag kör ligger Tindra alltid med huvudet i mitt knä för att hålla koll på mig. Då kan hon somna efter ett tag. Det guppar så sömnigt.

Ilandstigning vid ö. Bebis och Tindra är alltid redo. Katten får stanna hemma än så länge. Till nästa år kanske hon får följa med ut på sjön, om hon vågar.

Vår vackra skärgård!

Sömntuta. Man blir trött av utflykter...

De vanliga morgonpromenaderna gick vi såklart som vanligt. Tindra skyddar Purran från främmande katter.

Tindra är Purrans bodyguard.

Helan och Halvan, Piff och Puff, Bill och Bull. Kära barn har många namn.

Purran är nyfiken på fåren. Konstiga djur.

Tindra är mera cool. Ingenting upprör den tanten i onödan.

Vid stranden.

Efter promenaderna var de helt slut. Låg och vilade länge innan de var lekfulla igen.

Nu väntar en höst där jag ska börja jobba, Bebis börjar på dagis och Tindra och Purran blir mer ensamma hemma. Undrar hur de tar det efter 24/7 - sällskap i två år? Efter mina erfarenheter så blir det nog inga problem, djur är så otroligt anpassningsbara. Men visst blir det förändring...

2011-08-07T08:41:00.001+02:00

Håll ut!

Snart kommer bilder från sommaren...

Semester ZZZZZ

2011-07-18T17:04:00.002+02:00

Tindra har aldrig varit så slö som nu...

Vi har lagt några spår som faktiskt gått väldigt bra, men annars har vi verkligen semester!

Avslutning

2011-06-09T11:03:00.004+02:00

Dessvärre har jag inget intressant att berätta.
Vi försöker träna lite ibland, men lusten har försvunnit, min inspiration är borta.
Husse tog ett litet pass när vi var på landet och tränade Tindra och Speed samtidigt i en egenkomponerad lydnadsklass. Platsliggning, väldigt nära varandra...

... och sen inkallning. Tindra har inte en chans mot en draghund på 2 år. Han joggar in i mål.

Hon rultar på så gott hon kan, men hennes armbåge fastnar ibland och man får verkligen tänka efter innan man tränar så att hon inte får ont.

Känns som bloggen kommer vila lite under sommaren eftersom det är så mycket annat i livet som måste gå före för tillfället.

Men vi ses kanske någon gång mer under sommaren...

Trevlig sommar!

Spårhelg- Bildbomb!

2011-05-27T09:32:00.024+02:00

Min syster och jag träffades på lördagen och åt lunch, sen följde ett hektiskt schema.
Alla hundar fick spår utlagda efter sin förmåga och nivå, syrran och jag gick säkert 1 mil sammanlagt innan vi la oss den kvällen.

De spårsugna hundarna var:

Lissi och Sina, d/s gårdshundar.
Lissi är duktig men behöver utmanas.
Sina är ointresserad av att spåra utlagda spår, naturliga viltspår följs däremot med glädje.

Tindra, labrador, rutinerad spårgalning som behöver utmanas rejält!

Först ut var Sina.

Roligt att få göra något med matte, men vad?

Jo, för att få upp intresset för spåret hade en pipleksak inhandlats, för såna är hon GALEN i. Det måste utnyttjas!

Syster fick stå med Sina uppkopplad medan jag pipandes drog leksaken utom synhåll för henne. Hon fick sedan gå hem medan jag gick ett släpspår ca 75 meter. Vi visste inte om hon skulle spåra eller inte så vi ville inte göra för långt. Pipen bands fast i ett träd vid slutet.

När vi lagt ut spår åt Lissi och Tindra också (berättar mer om dem längre ner), så tog vi en välbehövlig fika, och sen var det dags för oss att se om Sina skulle spåra eller inte.

Faktiskt så var hon betydligt mer intresserad av att använda nosen än tidigare. Hon hade inte glömt pipen och började försiktigt arbeta sig framåt i spåret.

Ibland försvann hon nästan i blåbärsriset, men spåret gav hon inte upp.

När hon till sist hittade pipen blev hon så glad!

Syrran lekte med pipen och Sina. Belöning i form av lek istället för godis passar henne mycket bättre. Alla hundar är ju olika.

Men efter leken tog vi bort pipen. Den får hon ha som motivation när hon behöver triggas igång.

Så kul att se hur lyckad spårningen blev och lillan kunde ju faktiskt! Hon ville mer mer mer!

Sen var det Lissis tur. Hon har spårat viltspår en del, men inte så långa spår. Framförallt behövde syrran träna på att gå spår som hon inte lagt själv.

Jag hade lagt ca 300 meter med klöv och blod och vinklar, ville inte börja för långt. Bättre att lyckas i början och öka på senare.

Lissi är extremt spårnoga. Nosen i backen och en djup konsentration. Gick i princip helt i mina fotsteg. Riktigt roligt att se!

Dagen efter fick hon ett kortare spår, men som legat över natten i 12 timmar. Inga problem där heller. Hon behöver bara lite mängdträning, och gå lite längre spår, så borde anlagsprovet vara kirrat.

Älgklöven var nästan lika stor som Lissi.

Sen var det äntligen Tindras tur! Spåret var ca 1 km långt, personspår av syrran och hade legat i 3 timmar.

Tindra var taggad!

...och så var hon iväg!

Efter att ha sett Lissis perfekta spårnoggrannhet, kände jag att Tindra spårade på ett helt annat sätt. Hon är väldigt yvig i sitt spårande. Det är nog därför hon missar pinnar och så. Hon kommer framåt, men det är ett väldigt flackande, även på raksträckor.

Hon blir väldigt lätt för ivrig, vill nästan för mycket, checkar av andra spår på sidan av för att ha 100 % koll på att hon verkligen är rätt.

Men fram till slutet kom vi ialla fall, trötta och nöjda! Det är andra gången hon spårar så här långt spår, men det gick hyfsat bra och hon gav inte upp och sökte stöd en enda gång. Fast en gång gick hon av spåret ganska långt, och vi vet inte varför. Kanske gick spåret tillbaka lite längre bort? Vi ledde henne tillbaka, och hon tog upp spåret igen utan tvekan.

Dagen efter fick Tindra ett personspår till efter syrran som legat över natten, 12 timmar, ca 400 meter. Hon markerade inga pinnar, men tog sig fram och man märkte ingen skillnad från det tidigare spåret. Så Tindras utmaning den här helgen blev ett extra långt spår och ett spår med extra lång liggtid. Båda får hon godkänt på!

På kvällen åkte vi till sjön för att bada. Det var bara Tindra som badade. Gårdshundarna är lite finare av sig och tittade undrande på Tins när hon plöjde som en flodhäst genom vassen för att hämta dummien.

Vi människor badade varmt utomhusbubbelbad i stället. Helt underbart! Våra fötter värkte efter allt gående under dagen men det var det värt!

Tindra låg och snarkade bredvid min säng. Ett skönt ljud att höra från En väldigt trött hund!

Innan vi gick och la oss la vi ut morgondagens spår till Lissi och Tindra.

En nöjd och glad Tins som klarat utmaningarna med glans!

God natt!

Bebis bestämmer!

2011-05-23T21:44:00.004+02:00

Bebis brukar ha dockvrå i Tindras biabädd.

Bebis var så söt igår.

Tog fram mina koner, ställde upp dem på vardagsrumsgolvet, tog fram klickern och släpade fram frolic-påsen! Det ska börjas i tid! Tindra tittade intresserat på med hoppfulla ögon.

Idag snodde Tindra en kexbit som Bebis tappat på golvet, och då sa jag åt henne att: -Det där är inte ditt, spotta ut! Och Tindra spottade ut biten på golvet.

Strax efteråt såg jag att Tindra såg så konstig ut. Hon stod på golvet med stel kropp, blixtstilla.

Då såg jag att det stack ut en kexbit ur hennes mun.

Bebis måste ha matat in en kexbit i hennes mun, men hon vågade inte svälja, det var ju inte tillåtet!

Ibland förvånar Tindra mig att vara överlydig. Men det märks alltid när vi har umgåtts tätt och intensivt, kommunikationen oss emellan blir nästan övernaturlig och det känns fantastiskt! Synd att man inte har den tiden jämt bara.

Snart kommer en bildbomb från spårlägret, jag lovar!

2011-05-22T15:38:00.004+02:00

Tindra har haft en superhelg!
Lycklig och med full fokus från matte.
Mer utförlig beskrivning och bilder av spårlägret kommer senare i veckan...

Vårdagar och fällning

2011-05-19T12:31:00.003+02:00

Vad jag älskar våren! Härliga, lagom varma, ljusa kvällar som man har massor av tid och energi att umgås och träna.
Efter Cesar-showen försöker jag tänka på mina fel och brister och känner en förbättring i Tindras attityd mot mig. Det känns skönt att det funkar, gäller bara att jag lägger manken till och anstränger mig. Men jag faller lätt tillbaka i "gullegull"-träsket och pratar alldeles för mycket med henne. Inte konstigt att hunden stänger öronen till slut...vem orkar lyssna på den där tjatiga tanten?

Något jag inte gillar med våren i år är Tindars enormt jobbiga fällning! Varje fällning blir allt jobbigare. Hur mycket hår finns det på den där hundkroppen egentligen?

Dagens skörd.

Härlig JRT

2011-05-17T12:13:00.003+02:00

För de som inte fått mejl om den charmiga jack russell terriern Jesse har jag ett film tips:
Sök på Jesse dog på www.youtube.com och man blir inspirerad av vad man kan lära en hund.

Cesar Millan

2011-05-15T07:25:00.008+02:00

I torsdags var jag på Cesar Millan - live på hovet! Jättekul! Många skratt över hans förmåga att härma hundar och hundägare när de beter sig konstigt.

Jag tycker faktiskt om Cesar och hans hundkänsla även om många är kritiska. Men hans kunskap och kärlek till hundar genomsyrar hans metoder och jag tycker att han är fantastisk med hundar. Sen kanske inte alla förstår hur han menar och använder metoderna fel, men det kan ju inte han rå för.
Hovet var fullsatt och stämningen var på topp.

Sen var det en glad överraskning att Frida Binette och Poppy gjorde sitt "La de svinge" på slutet! De är så duktiga! Det tyckte Cesar också!

Jag var positivt överraskad över showen och fick lite ny energi att ta itu med min och Tindras relation. Hon har inte rymt på hela helgen! Peppar peppar!

Nästa helg ska syrran och jag ha vårt lilla spårläger, hoppas det är bra väder då...

So long!

Tindra SE VCH!

2011-05-07T12:29:00.004+02:00

Idag tog Tindra sin sista 1:a i viltspår och är därmed SVENSKT VILTSPÅRSCHAMPION!!!!!

Spåret hade legat i ca 18 timmar och vädret var strålande. Tindra passade på att bada lite på vägen, men tappade inte koncentrationen för det. Hon var dock lite slöare och nonchalantare än när hon är som bäst, men hon jobbade på ok, gjorde någon lite större ringning vid återgången, men domaren sa att det var ok.
Jag tyckte att hon var slö, men tiden var 16 minuter och det var på gränsen till fort sa domaren. Då skulle han se hur hon ser ut i normala fall, het som en fackla! De 600 metrarna kändes LÅÅÅÅNGA, men Tindra höll ända till slutet. Väldigt het efter skottet, men hon kunde ändå samla sig att spåra sig fram till klöven.

Vi får protokollet hemskickat om någon vecka så att jag kan se hur bedömningen var, men domaren var nöjd och Tindra var nöjd, så då är jag också nöjd!

2011-05-03T06:48:00.003+02:00

Jag läser i min hundbok:

"Tänk på att en gammal hund förändras och kan bli lite egensinnig, men den måste alltid respekteras sådan den är. Sinnesintrycken blir sämre, allting går långsammare och förståeligt nog tycker kanske hunden att den med ålderns rätt inte alltid längre behöver skynda för att göra som du säger. Med åldern kommer en värdighet som du inte får ta ifrån din hund!"

Jag har nog lite svårt att acceptera att Tindra faktiskt inte är någon unghund längre. Nu är hon 9 år, men fortfarande har hon mycket av galenpanna i sig.
Som igår när vi gick på ett gärde. Det stod en stor orange trafikkon längre bort. Eftersom hon ser lite illa, trodde hon nog att det var ett rådjur eller nåt(?), och hon rivstartade och studsade bort mot konen för att skrämma iväg den. Det hjälpte inte att jag skrek som en galning på henne, hon hade bestämt sig för att "ta hand" om läget.
Egensinnig?
Det är bara förnamnet.

Hagga bortskänkes

2011-04-26T14:11:00.004+02:00

Det blev ingen rytmik för oss, Tindra tyckte att vi kunde ägna dagen åt att leta efter henne istället.

MORR.

Efter morgonpromenaden låg Tindra i solen på uppfarten och Bebis låg i vagnen och sov, Hulda och jag jobbade i trädgården, slet med rabatter och ryckte ogräs. Efter en stund skulle jag kolla om Bebis fortfarande sov och då var Tindra borta.

Den här gången blev jag mest arg, inte så orolig. J*vla gamla olydiga envisa surtant.

Väntade en halvtimme, ropade och visslade med jämna mellanrum, fortsatte att jobba, men efter en timme ringde jag polisen. De hade inte fått in någon information om hund, men lovade att ringa om de fick det. Sen gick det bara 5 minuter så ringde de.

Upphittaren skulle komma över med Tindra direkt, så det var bara att gå ut på gatan och vänta.
Under tiden ringde min mamma som jobbar på en förskola 800 meter hemifrån oss.
-Är Tindra borta? undrade hon. En av mina kollegor har hittat en hund som hon ska gå hem till ägaren med nu. Jag frågade direkt om det var en svart labrador, och hon blev förvånad över att jag visste det. Men jag sa att det är nog min dotters hund, för hon brukar rymma.

Jippi, nu är man ökänd på förskolan, redan innan Bebis har hunnit börja där...

Nu får Tindra bara vara ute kopplad tills vi har fått upp staketet och det kan dröja till i höst, men ENOUGH IS ENOUGH.
Hon hade dessutom badat i någon dypöl för hon var jätteskitig, så hon fick gå direkt in i duschen. Är detta tacken för att man anstränger sig och lägger spår och går promenader i ur och skur?
Jag är ganska less på Tindras rymningar. Någon som vill köpa en gammal hagga. Eller förresten, jag skänker bort henne...

Hur påsken har varit

2011-04-26T08:11:00.005+02:00

Rymningsexperten

På långfredagen var jag på en sista förberedelse inför provet på söndagen. Jag och TL var ute och hängde rutan och pratade om vad som ska hända på morgonen, vilka jag skulle visa ut till spåren, var vi skulle träffas och så. Kändes bra att allt var 100% klart. Mindre nervöst då.

Men när jag kom hem från skogen hittade jag inte Tindra som hade fått stanna hemma. Husse var ute och snickrade på ett vedskjul och såg förvånad ut när jag frågade.
-Hon är väl inne?
Tindra, rymningsexperten, hade sett sin chans när Husse var fokuserad på annat. Jag gick till grannen och frågade om de sett något. Det hade de inte, men när vi stod där kom en annan granne gående.
-Saknar ni en hund? frågade hon.
Vi fick gå till andra sidan kvarteret där grannens dotter stod vakt.
-Hon försvann ditåt, meddelade hon, och jag började vissla. Strax dök Tinsan upp från en villatomt, jätteglad. Matte var hemma!
Jag tackade dem för hjälpen och sen vandrade vi hemåt. Jag har slutat att skämmas nu. Det blir ändå bara jobbigt. Skönt att hon inte gjort illa sig eller blivit stulen i alla fall.
Snart blir det staket runt huset och då hoppas jag att vi slipper gå och leta efter odågan mera.

Spårtävlingen på söndagen gick jättebra! En aussie gick spåret med sin supertrevliga förare och de hittade alla pinnarna och gick på 23 minuter! Kul! De slutade som 4:a, men fick inte sista certet till championatet tyvärr...Otur.
Jag blir så himlans sugen på att tävla själv när jag ser alla duktiga ekipage.

Sen jag fick barn har jag blivit så väldigt effektiv.
Igår kväll när Bebis hade somnat, joggade jag upp till skogen, la ett spår på 700 meter, joggade hem, hämtade hunden, gick promenad upp till skogen, tog spåret med Tindra, och gick hem, duschade och hann se en halv film innan jag slocknade. Effektivt va?! Träning och promenad både för mig och hunden utan att ta tid från Bebis.
Tindra var ovanligt loj i spåret, inte likt henne som brukar vara så het. Men hon jobbade på och var duktig. Vinklarna var klockrena, rakt i spårkärnan. Tyvärr hade jag inte riktigt koll på var spåret gick till 100% så slutet var lite rörigt innan vi hittade.
Men Tindra var trött och nöjd så det var bra.

Idag är det barnrytmik på schemat, så det blir lite lugnare på hundfronten.

Mycket hund just nu...

2011-04-19T10:47:00.009+02:00

I söndags var det städdag på klubben. Jag och en till tjej stod och målade plank i fyra timmar i härlig vårsol. Väldigt mysigt! Tindra fick vara hemma. Vi hittade en lösspringande hund som kretsade kring grillen (vem kan motstå den lukten?) och någons mamma fick åka till Albano för att chipläsa den. Den hade chip, men ingen registrerad ägare :( så den fick åka vidare till polisen. Smart hund som gick till en hundklubb där folk vet vad man ska göra.

Men igår kväll var det Tindras tur för aktivering!
Jag provgick mitt elitspår och la samtidigt ut lite pinnar åt Tindra. 7+slut, men bara ca 1 km. Hon satt i bilen och väntade, så efter 50 minuter fick hon ta det.

Hon var koncentrerad, men det gick lite väl fort när hon väl fastnat i spåret ( hon fick göra ett upptag och det gick ok ). Pinne 1 och 2 gick bra, men jag märkte att hon började bli trött redan vid 300-400 meter och då började hon slarva och lyfta nosen. Hon gick inte i spårkärnan, så pinne nr 3 och 4 missade hon. Men sen la hon i en till växel och plockade in 5 och 6. Missade nr 7, men hittade slutet fint. Sen fick hon faktiskt spåra resterande 500 meter i koppel och det gick ganska bra också, men hon var bra trött, men aldrig att hon skulle ge upp. Det finns inte i hennes värld! Min fina spårpingla! Hon är ett riktigt spårämne, men jag lägger aldrig så här långa spår, eftersom jag inte har tillgång till så stora skogar... och så kanske jag är lite lat också... Men en gång till kanske vi hinner använda den här spårmarken innan tävlingen på söndag.

Så här trött var hon efteråt, men nöjd! Finns inget bättre sätt att aktivera en hund på än att låta den jobba med nosen.

Idag var jag och vaccinerade mig mot TBE. Usch, nu börjar fästingtiden. Men i år ska jag inte behöva vara rädd för att bli smittad ialla fall.

Man kan inte vaccinera hundar, och inte barn under 4 år.

Hur som helst: Ha en bra PÅSK!

bakvänd psykologi

2011-04-17T22:15:00.003+02:00

Ska jag inte få godis nu?

Tindra måste ha bakteriedödande schampo varje kväll som ska sitta i 10 minuter innan det duschas av. För att göra det roligare får hon godis när hon går in i duschen. Det fattade hon snabbt så nu springer hon in i duschen, förväntansfull! När hon sitter och väntar i duschen går jag ut därifrån och tränar passivitet sittande. Går strålande, eftersom jag med jämna mellanrum går in och ger henne godis. Hon sitter som ett ljus och väntar. Bebis undrar varför badrummet är så kul att vara i.

Det är inte bara roligt att ha hund...

2011-04-15T17:56:00.012+02:00

...det kan vara sorgligt också. Den senaste veckan har det hänt två tråkiga incidenter med två olika bekanta till mig, eller snarare med deras hundar. Först var det min systers hundar (två d/s gårdshundar) som blev attackerade av en schäfer. Den ena blev biten i buken och den andra blev chockad och mörbultad. Ingen av dem blev allvarligt skadade, men den ena var redan tidigare rädd för andra hundar och det lär inte bli bättre nu... Ilfart till djursjukhus och rengöring av sår och koll för inre blödningar. Morfin mot smärta och tratt. Så himla tråkigt att något sådant händer.

Bara några dagar senare händer nästa olycka. Svärmor har varit hundvakt åt sin sons hund. Hon går hem till en släkting för att hälsa på och denne har släppt ut sin kanin på altanen utan att svärmor vet om det. När hunden får se kaninen jagar den fatt på den och biter ihjäl den utan att de hinner stoppa det... Så sorgligt för alla inblandade. Man tror att man har en snäll liten sällskapshund, och så plötsligt blir urinstinkten för stark och man har en varg i kopplet. Min varg är lite deppig just nu. Tratten är ivägen hela tiden och det hörs var hon är någonstans för hon skrapar i överallt... Bland Bebis leksaker. Man måste vara med där det händer nåt!

Om matte sitter i soffan, ska Tindra också göra det!

Så här ser Tindra ut nu:

2011-04-13T10:47:00.004+02:00

Vi var hos veterinären igår och fick bakteriedödande schampo och tratt som hon ska ha på sig i 14 dagar. Dessutom måste hon banta. Stackars Tindra.
Och stackars mig. Besöket slutade på 1264 kronor.

Men Purran är glad som vanligt. Imorse rev hon halva huset, slirade in under byrån, sparkade i väg bebis vattenkanna och rusade upp i trappen och klöste sen mig i håret! Älskade kattkräk. Förgyller varje dag!

På promenaden i morse blev jag lite matt.
Tindra skulle få hälsa på en bordercollie som ÄLSKADE tikar, och tjejen frågade faktiskt så jag sa ja. Tindra studsar med ett morrvrål mot hunden som konstigt nog står kvar. Tindra är ju snäll, men hon LÅTER inte speciellt snäll och nu hade hon bebis, katt och matte att försvara. Men mötet blev okomplicerat och vi kunde gå vidare, tills nästa grej händer. Jag brukar kika in i folks trädgårdar för inspiration och plötsligt ser jag två svarta fyrbeningar i trädgården. Mina! Oops!
Kallar in hund och katt och går vidare. Katten blir nästan överkörd av en bil för att hon vägrar skynda sig över vägen, Tindra står och hänger vid ett äppelskrott som hon varken vill äta, ta med sig eller överge. Hmm. Katten går och skiter i ett buskage, Tindra närmar sig med nosen i vädret, kanske lite kattskit skulle smaka istället?
Just när jag behöver en inkallning, finns den inte. Mina djur har helt plötsligt blivit tillfälligt döva.
Tur att bebis somnade även fast jag ropade, visslade och röt i.
En del promenader fungerar bara inte. Och en del är som drömmar.
Nu sover alla odjuren ialla fall och jag fick lite tid vid datorn.

I eftermiddag hoppas jag kunna lägga ett spår åt Tindra så att hon får något roligt att göra.

2011-04-10T21:45:00.003+02:00

Idag var vi ute i urskogen och rekade vårt spår inför tävlingen. Tindra badade i ALLA vattendrag och diken och rullade sig i något djurbajs som extra parfym. Så hon hade det toppen! Jag måste gå spåret några gånger till för att känna mig helt säker, men hela nästa vecka är fylld av andra aktiviteter så jag vet inte hur det ska gå till riktigt... Synd att dygnet bara har 24 timmar... Igår spårade Tindra ett av sina bästa spår någonsin. Spåret var ca 500 m, 4+slut och hade legat i 3 timmar. Så spårnoga som hon var då är hon sällan. Men hon är väldigt spårtaggad efter vinterns långa uppehåll. Så det är bara att stegra utmaningarna. Kanske kan hon gå elitspåret på prov? Kanske kanske...

Söta Tins.

spår i stormvarning

2011-04-07T18:56:00.002+02:00

Idag kom jag äntligen iväg och la ett spår, men jag höll på att blåsa bort både på vägen dit och i skogen. -Det här klarar Tindra aldrig, tänkte jag, men eftersom jag planerat in ett spår idag kände jag att jag inte kunde skjuta på det längre. Man måste ju också testa i extrema förhållanden för att lära sig var gränserna går. Tindra fick gå efter nästan 2 timmar och då stormade det rejält. Men Tindra var SÅ taggad och satte nosen djupt ner i spåret och började jobba. Eftersom jag inte trodde att hon skulle klara det hade jag bara lagt 300 meter. Det tog 5 minuter att spåra. Tindra tyckte det var för kort. Hon hade mycket mer energi att lägga ner. Så imorgon ska jag lägga ett lite längre spår. Tindra är pigg, men hennes ben är inte bra. Idag tog hon av plåstret och slickade upp ett sår igen, fast på sidan av gamla såret. Det såg bubbligt och kliigt ut. Jag tvättade rent och satte på nytt bandage. Jag kanske måste åka till vetten i alla fall... Tyvärr ville inte bloggens bildfunktion fungera idag.

Äntligen händer något

2011-04-04T21:45:00.003+02:00

Ikväll var jag på spårläggarmöte på klubben inför vårt DM vi ska ha den 24 april. Jag fick samma spår som jag hade 2009, så det känns skönt! På söndag ska jag och en till ut och reka spåret, skogen kan ju faktiskt se helt annorlunda ut efter 2 år. Det är bättre att kolla det en gång för mycket än en gång för lite... Tindra är deppig, men i veckan nu SKA jag komma ut i skogen och spåra. Nu är nästan all snön borta, så det finns ingen ursäkt längre. Idag hittade jag min ena gymnastiksko i leran i trädgården. Den hade Tindra bort i höstas. Men nu kom den fram ur snön! Det är hennes instinkt att alltid ha något i munnen som gör att saker kommer bort. Hon eller Bebis, båda är hopplösa med att slarva bort saker. :-)

Livstecken från oss

2011-03-29T10:32:00.005+02:00

Tindra har slickat upp ett sår på ena benet så jag har fått linda om bandage. Nu ser det i alla fall verklighetstroget ut när hon "haltar". Hon har inte ont i benet som tur är. Jag ska avvakta ett veterinärbesök för igår började det se bättre ut och idag hade det bildats en fin skorpa.

Tindra är för övrigt helt GALEN! Vårkänslorna sprutar. Hon jagar katten, ska ut i tid och otid, och är supertaggad när jag tar fram godispåsen. Men samtidigt är hon väldigt lyhörd så hon är i en perfekt kombination just nu. Synd att hon har sitt trasiga ben och att jag har 1000 andra saker att göra nu när det har blivit vår, annars skulle det varit kul att tävla...

2011-03-23T11:02:00.003+01:00

Jag har fastnat för SVTs "Huset fullt med hundar".

Först hörde jag så mycket negativt om programmet att jag måste titta, och nu är jag överförtjust!

Vilken bra idé att låta en familj skaffa en hund för att de passar ihop, och inte för utseendets skull. Jag tycker att alla som skaffar hund skulle få de möjligheterna, jag skulle också vilja det. Sen att hundar som behöver nytt hem får en andra chans är ju fantastiskt!

Så om ni inte sett programmet, gör det! Går på tisdagar kl. 20.

Tindra är skendräktig och vårgalen.

Men igår hade jag ingen mössa på mig, det är ett säkert vårtecken!

Så snart bär det av till skogs för att spåra, och då släpper nog depressionen.

Tindra och jag i lokaltidningen!

2011-03-18T10:49:00.003+01:00

Förlåt att det dröjt så länge innan jag äntligen kunnat blogga. Men ibland blir det bara fullt upp dygnet runt...

Jo, det roliga samtalet jag fick förra veckan var från en reporter på lokaltidningen som skulle göra en artickel om kommunens vanligaste hundraser, där labben ligger på första plats. Hon behövde någon att intervjua och hittade mig på nätet! Dagen efter kom det en fotograf och fotade oss och resultatet ser ni ovan. En JÄTTEBILD. Kul, men ovant att se sig själv så där. Tindra överföll mig med pussar och fotografen passade på att knäppa just då, en mycket trevlig och duktig fotograf!

Jag försöker att gå en egen promenad med Tindra på eftermiddagarna när husse kommit hem från jobbet och kan ta hand om Bebis. För barnvagnspromenaderna är inte populära. Hon ser ut som hon är hundra år och masar sig långsamt bakom mig. Men även på kvällspromenaderna är hon lite vissen, börjar hon bli gammal eller är hon bara uttråkad?
Vi var på klubben i tisdags och då körde jag lite lydnad men även några budföringar eftersom en träningskompis också var där. Då hade hon i alla fall bra fart, men det berodde nog på godiset vi hade i fickorna!

I morgon fyller tanten 9 år!!!!
Det måste vi fira på något sätt, antagligen med något ätbart!

Ha det gott, alla!

2011-03-10T21:43:00.004+01:00

Jag fick ett roligt samtal idag, längtar tills imorgon!
Vad det handlade om berättar jag när det är klart!

Purran har varit hopplös med att busa på sista tiden. En natt kl. 00 vaknade jag av jamanden och hopp på dörren. Yrvaken öppnade jag sovrumsdörren, men där fanns ingen katt.

Istället hördes skrapningarna från klädkammaren! Där hade hon varit hela kvällen, men nu hade hon sovit klart och ville ut.

Knaskatt.

Satsa högt!

2011-03-06T15:59:00.004+01:00

Idag var sista gången på kommenderingskursen och det kändes så bra!
Jag börjar bli riktigt varm i kläderna nu, och känner att jag kan slappna av och bara flyta på.
Vi fick gå som tävlingsekipage åt varandra, jag fick en gullig liten staffe som var jätteduktig!
Jag gick två program med Tins.
Jag blev väldigt förvånad när hon kunde framförgående utan att vi tränat det! Hon fattade precis vad som förväntades av henne, trots att jag ALDRIG tränat det momentet. Väldigt konstigt, men nu börjar jag känna att jag kanske ska starta appellen i år. Passa på medans det flyter på bra.
Varför inte?
Lite budföringsträning på det här så är det klart! (hehe kanske inte riktigt), men det är bara satsa. Utan att våga kan man inte vinna! Skulle vara kul att äntligen få lite mål att satsa på. Vi har väntat länge på spårsäsongen, så så fort det blir barmark kör vi igång!

Appropå spårning så kollade jag upp lite läger i sommar, men det är alldeles för dyrt för min plånbok, även om jag gärna vill.
Så då bestämde jag mig för att ordna ett eget läger! Tindra och jag, och min syrra och hennes två gårdshundar ska ha ett spårläger ute hos henne på landet. Jag ska lägga upp ett schema och gå igenom teori med henne, och sen får vi lägga spår åt varandra med varierande svårighetsgrad. Det ska vara seriöst och målmedvetet, men med minimal budget. Me like!
Sen kanske vi avslutar med att åka och ta varsitt viltspårprov hos en domare.
Jag ska skissa vidare och fundera, men Tindra och jag behöver ett mål att träna för i vår.

Tindra - hunden som kan allt!

Mitt motto: Ingenting är omöjligt!

Vanlig fredagkväll

2011-03-06T15:54:00.002+01:00

Så här mysigt har vi det på kvällarna!

Visst är de söta, ligger exakt likadant.

Ett djur för varje hand att klappa och en bra bok, bättre blir det inte!

2011-03-04T19:06:00.004+01:00

Tindra i värmestugan med alla andra frusna motionärer.

Idag åkte Tindra, Bebis och jag tåg till en 4H gård.
Det gick så himla bra, man märker inte ens av Tindra, hur följsam och lydig som helst! Det händer faktiskt att jag glömmer att hon är med, hon är ju liksom en del av mig, glider med bakom mig utan att kopplet sträcks det minsta. Tänk att det skulle bli en så bra hund av den här odågan ändå!
Vi satt inne i en värmestuga och grillade korv tillsammans med massor av sportlovslediga barn och även det gick super. Jag hade naturligtvis frågat innan om det var ok att ta in hunden, och det var det!
Tindra låg på min väst, hon känner sig tryggare när hon har någonting att ligga på, en egen plats. Då rullar hon ihop sig och vilar.

När vi kom hem var vi allihop ganska möra, som man blir efter en dag i väder och vind. Men det känns bra att Tindra sover av trötthet och inte av uttråkning.
Bebis sover också och nu ska jag själv dö framför Lets Dance.

träningsfilmer

2011-02-28T09:30:00.005+01:00

Filmerna hamnade i fel ordning, men här är de ialla fall.

Översta filmen är filmad idag, och den undre förra veckan.

I första filmen ( den som är underst )belönar jag bara att hon hoppar, i den andra vill jag att hon hoppar två gånger på samma ben. Hon lär sig snabbt nu!

Jag har inte satt något kommando på trixet än, vill inte röra till det ännu mer i Tindras huvud.

Igår var jag på kommenderingskursen igen. Superkul! Jag känner mig riktigt taggad att faktiskt få praktisera kunskaperna på en riktig tävling. Även om jag blir nervös när jag ska kommendera så känner jag att jag har nytta av att vi tävlat så pass mycket att mycket sitter i ryggmärgen. Jag behöver inte tänka så mycket.

Vår instruktör är så bra och rolig. Han går lydnadsprogrammen med sin hund och ibland gör han konstiga saker så att man ska träna på att inte tappa fattningen. Vad som än händer ska man fortsätta sin kommendering. Bl a tjuvstartade hunden och lekte med apporten men man måste ha is i magen och säga "kommendera" även om hunden redan dragit. Inte ens de mest rutinerade tävlingsledarna går in och kör utan förberedelse. Det är jätteviktigt att vara väl förberedd! Vi mätte avstånd och satte upp koner till riktmärken utanför planen. Man ska försöka klara sig utan så mycket markeringar på planen som möjligt för att inte röra till det för den tävlande.

Tindra var med igår och hon var ett skolexempel! Först var hon med i teorisalen en timme. Låg stilla med huvudet på tassarna utan att sova, men knäpptyst!

Sen gick vi ut på planen för praktik, och då låg hon i snön en timme utan att gnälla! Helt otroligt! Det hade hon inte klarat för några år sen, kallt och tråkigt, men nu låg hon som ett ljus. Och jag som tränat henne att ligga sekund för sekund för att hon ska klara 3 minuter. Helt sjukt egentligen.

Sen fick hon följa med in igen, och låg en stund i en box i ett förvaringsrum medan vi körde sista passet. Jag kan säga att det är som en dröm att ha en sån hund. Det är BARA roligt!

Nästa gång ska vi finslipa på våra program och jag hoppas att jag får gå ett lydnadsprogram med Tindra också, det vore skoj.

Efter kursen stannade vi kvar och körde lite lydnad och trix. Då kunde Tindra hoppa 3 steg på tre ben! Men det är lättare ute än inne på ett halt golv.

Kommenderingskurs!

2011-02-24T09:20:00.004+01:00

...är ingenting som berör Tindra.

Igår kväll var första tillfället på kommenderingskursen. Jättekul och givande! Men mycket att tänka på. Trots att jag tävlat ganska mycket i de lägre klasserna, så tänker man inte alltid på vad tävlingsledaren säger när allt flyter på.

En bra tävlingsledare märks inte, sa instruktören.

Man ska inte komma ihåg en tävlingsledare efteråt, då har man gjort ett bra jobb.

Tills nästa gång ska vi ha gjort ett program i appellklass. Där är det lite annorlunda än i lydnadsklassen, så jag får verkligen plugga på.

Vi ska ses redan på söndag, så det är inte så mycket tid att förbereda. Men det känns väldigt roligt att få använda hjärnan igen, det var ett tag sen...:-)

Jag har filmat när Tindra och jag tränar halta, men jag får lägga ut filmen vid senare tillfälle, för nu ska jag på barnrytmik!

Klickerinlärning

2011-02-19T17:16:00.003+01:00

Bebis och jag tränar tillsammans.

Klick, klick, klick.

Vilken rolig mojäng!

Bebis klickar och jag ger Tindra godis, vilket teamwork!

Men jag måste erkänna att resultat i träningen märks väldigt mycket fortare när det inte är en bebis som behöver gå på pottan, eller ramlar och slår sig, eller är hungrig, eller allmängt busig i närheten...

Idag var en barnfri dag och tänk; Tindra fattade jättesnabbt att hon skulle hoppa på tre ben för att få godis.

Det har vi tragglat med sen i julas.

Fast med en bebis kring benen.

Blir lite för mycket störning då, stackars Tindra...

Vi var ute och gick på snöiga stigar idag också, och jag gick åt sidan i drivan för att släppa fram ett mötande par.

Kallade på Tindra.

Men hon hade ingen lust att pulsa ut i diket i onödan. Hon stod vackert kvar, jättetjurig.

Paret blev inte sura, men de fick gå runt den istadiga hunden som stod mitt på stigen. Vek inte en tum!

Envis har hon alltid varit, gamla skrället.

Och hon har ju en poäng, jag var ganska snöig efteråt.

Världens fulaste hund

2011-02-15T16:35:00.004+01:00

Det här är bebis favorithund. Ful va!?

Tindra och jag pysslar med vårt "halta". Det går inte fort.

Men vi har ingen brådska.

...och så var det vinter igen...

2011-02-11T20:26:00.005+01:00

Precis när man började känna av våren i luften och kroppen, vaknar man upp till det här: Kunde inte se ut alls, bara snö, snö, snö...

Tindra blev inte glad, men det gick helt enkelt inte att gå ut med barnvagn i snömassorna. Vi fick roa oss inomhus istället...
Behöver jag säga att vi längtar efter våren?

2011-02-09T13:44:00.005+01:00

Jag har fått låna en kamera man kan filma med!

Idag gick vi en promenad i strålande solsken, några minusgrader och skarsnö. En underbar vårvinterdag, ett av de härligaste väder jag vet!

2011-02-06T21:30:00.003+01:00

Idag bokade jag biljett till Cesar Millan på Hovet 12 maj.

Ska bli så roligt!

Rasfunderingar nr 4 (slutgiltigt resultat?)

2011-02-02T21:22:00.005+01:00

Äntligen tror jag att jag hittat rasen jag söker! Jag vet inte hur många olika raser jag gått igenom och det har alltid varit något som inte passat mig och mitt liv för tillfället.
Men allt känns rätt och ju mer jag läser om dem, desto mer tror jag på valet.
Ingen kan vara mer förvånad än jag, men detta är vad jag kommit fram till:

Papillon

Innan jag läste in mig på dem, bläddrade jag bara förbi dem i rasböckerna.
För små, för långhåriga, för skälliga, nej ingenting för mig!
Men av en slump började jag läsa på nätet och fastnade. Allt var som skräddarsytt för mig och min livssituation!
Glada, lättlärda, sociala, energiska, men ändå inte jobbiga. De kan finna sig i att "bara" vara familjehundar och träna efter tid och ork. Det är ju perfekt för mig som känner att ett liv utan hundträning inte är något liv, men jag har inte orken eller tiden för en krävande bruksras.

Att de är små tyckte jag först var en stor nackdel, men har börjat tänka om.
Tänk vad praktiskt med en liten hund!
Lätt att ta med sig, äter mycket mindre, hårar mindre och skrämmer ingen.

Nackdelen är väl att det inte känns lika tryggt att gå de sena kvällspromenaderna ensam...

Jag är ett hundfreak och fast jag inte ska ha en ny hund förrän tidigast om två år, har jag redan börjat spana kennlar. Kollar linjer och meriter.
På hundmässan pratade jag med en uppfödare och det verkar inte som rasen är uppdelad, men lite olika typer tror jag ändå att det finns. Jag fick hålla i en av hennes hundar och jag tror att det var då jag blev kär på riktigt. Det lilla livet var så söt! Men ändå rätt stadig.
Praktiskt att hålla hunden på armen sådär. Skulle lätt få plats i bebis barnvagn!

(Appropå smidiga hundar, så var jag, Tindra och Bebis ute i går och åkte buss. Det gick så bra!
Tindra skötte sig exemplariskt så det ska jag göra fler gånger. Hon vet när det verkligen gäller att uppföra sig!)

Anledningen att jag söker ny ras är många. Tindra är min drömhund på många sätt, men var en väldigt krävande hund de första 3 åren. Som det är nu med småbarn har jag inte tiden att lägga ner på en ny labrador, även om de ligger mig varmt om hjärtat.
En annan anledning är att jag vill bredda mig, tankar finns på att någon gång i framtiden utbilda mig till hundinstruktör och det är en fördel om man har erfarenhet av olika raser, inte bara en.
Sen så känner jag också efter Tindras senaste fällning som varade i 1 ½ månad att INTE en fällningsras till! När man hittar hundhår på de mest undangömda ställen ( i smöret eller i blöjan på bebis) trots att man dammsuger två gånger om dagen, så är det inte kul.
Papillonen kräver inte speciellt mycket pälsvård och fäller inte speciellt myckt heller, de har ju också mycket mindre kropp och hår.

Nej nu får jag sluta pladdra. Vi får se hur det blir med hundköpandet. Det ligger låååångt bort, men längtan är ju en del av det härliga planerandet!

Vakthund!

2011-01-29T19:39:00.003+01:00

När Tindra har tråkigt och inte blir aktiverad tillräckligt (till exempel nu när matte är sjuk), blir hon överdrivet vaktig.
Sen vi fick barn har vaktegenskapen ökat ännu mer, kanske både för att hon fått mindre tid, men också för att hon vill skydda den lilla värnlösa nya medlemmen av flocken. Matte har inte samma koll som tidigare och då är det bäst att rycka in!

-"Ni kan lita på mig", verkar det som hon säger!

...och skäller på: -grannarna när de går på sin egen tomt
-en ekorre som springer i ett träd långt bort
-rådjur på tomten
-min mamma
-svärföräldrarna
-Purran när hon hoppar på handtaget för att komma in
-ja, på alla "konstiga" och "misstänkta" ljud som hon hör (och tur är det väl att hon inte hör lika bra längre, annars skulle vi inte få en lugn stund)

MORR! Ingen kommer in utan min tillåtelse

Om jag inte visste hur snäll hon är, skulle jag faktiskt inte gå in genom vår ytterdörr med det där monstret på andra sidan.

Sjukt var det här...

2011-01-26T13:06:00.004+01:00

Hela familjen ligger i kräksjuka.

Till och med Tindra har kräkts och verkar dålig...

Nu vill jag bli frisk och komma ut och se solen.

Längtar efter våren!

Bästa vänner

2011-01-17T19:01:00.013+01:00

Katten, hunden och bebis är bundisar.

Att få växa upp med djur ger så mycket.

De finns där oavsett vad som händer.

Trogna.

Lojala.

Till min stora glädje är bebis lika intresserad av djur som jag var när jag var liten.

Vid 3 års ålder lånade jag hundböcker på biblioteket som mamma fick läsa för mig.

Vid 5 års ålder började jag tjata på en egen hund.

Vid 8 års ålder fick jag min efterlängtade hund!

Intresset för hundar har aldrig mattats av, tvärt om, jag är mer intresserad än någonsin.

Att bebis sitter och bläddrar i mitt stora hundlexikon och pekar på bilderna och säger "voff" tycker jag är fantastiskt roligt!

Hundgalenskapen kanske gått i arv?

Jag håller tummarna.

Purran tycker att Bebis är hennes.

Om Bebis skriker kommer Purran farande för att kolla läget.

Hon är verkligen omtänksam och urgullig.

För att vara katt.

Purran sitter gärna i barnstolen.

-Men var är käket? Så dålig service på det här stället.

Bebis har fått åka pulka efter Tindra som varit jätteduktig på att dra.

Mina pärlor!

Nytt år!

2011-01-13T10:22:00.006+01:00

Ljuvliga minnen! Tindra och jag vann en klass 1 -tävling. (med bra poäng!)

Den känslan glömmer jag aldrig.

Då var det nytt år och nya tag med hundträning!

Igår var jag på klubben på möte, har halkat in i MUS -Medlems Utvecklings Sektorn, och vi gick igenom året som gått och vad vi vill förbättra till nästa år.

Jag skulle så gärna vilja utbilda mig till tävlingsledare och en sån kurs planeras i vår! Hoppas jag kan gå den. Det finns mycket annat roligt att engagera sig i också, så man lär inte gå sysslolös!

Tindra och jag har tragglat på med trixet "halta" och vi har kommit unjefär halvvägs. Ibland blir jag så trött på mig själv för att jag har så svårt att vara konsekvent och då fattar inte Tindra vad jag vill få fram av naturliga skäl. Vi är gamla och tröga båda två, men lika envisa, så det här ska vi bara klara!

Vi har inga prov eller kurser inbokade framöver och det känns lite tråkigt att träna utan mål. Jag sitter och suktar efter sommarläger men jag har inte råd. Annars skulle jag gärna gå Emma Willblads freestyle-läger igen, det var superkul. Kolla in på http://www.k9world.se/ .

Härlig julafton!

2010-12-25T08:40:00.006+01:00

Vi var 7 människor och 5 hundar som träffades kl. 8 på morgonen för att gå långpromenad. Vi hade matsäck med oss och var inbyltade i massor av kläder för det var -17 grader! Det kunde inte bli en bättre start på julaftonen; skogen var helt magisk och hundarna sprang som galningar och njöt.

Det var nästan så att man väntade sig att få se en liten tomtestuga i den förtrollade skogen.

Hundarna samlade: Alex bordercollie/amstaff/mastiff, Pärla schäfer, Bobby mellanpudel, Speed siberian husky/alaskan malamute och Tinsan.

Jag hoppas detta blir tradition för det var så himla mysigt! Sen var hundarna trötta under resten av dagen och vi kunde fira med gott samvete.

Hoppas alla andra hade en lika fin julafton!

GOD JUL!

...fortsättning på hundmässan och rasfunderingar del 3

2010-12-22T11:17:00.006+01:00

En tjej vars program jag gillade skarpt på freestylen hade en urcharmig borderterrier som hette Rut.
Efter en del letande hittade jag filmer hon lagt upp på deras träning.
Titta och njut!
www.youtube.com/user/mickvor

Jag gick även runt och kollade i rasmontrarna och nu tror jag att jag har hittat vad jag letar efter!
Men jag vill inte avslöja vad det är för ras eftersom jag kanske ändrar mig. Det har ju hänt förr.

Men hör på detta:

"Pigga, glada, intelligenta, lättränade, vänliga och sociala. Det är svårt att hitta tillräckliga ord för att beskriva denna underbart mångsidiga och lättsamma ras. Den passar lika bra i staden som på landet, älskar långpromenader och hårt arbete, men trivs ändå utmärkt på en villatomt. Det är en ras som också passar den aktive hundägaren med intresse för lydnadsprov, bruksprov, viltspår eller agility. Två ____ har också blivit godkända räddningshundar.
.....om du har haft en annan ras kommer du att bli förvånad över hur lätt allting går."

Visst låter det nästan för bra för att vara sant?
Att både få ha kakan och äta den.

Freestyleträningen i vinter för Tindra kommer bestå i : backa upp på pall, sitta vackert mellan mina ben och halta. Har märkt att inlärningen går allt långsammare ju äldre hon blir. Men det går, och det är huvudsaken!

Stockholmsmässan!

2010-12-21T11:36:00.002+01:00

Jag var och såg lydnad och freestyle i lördags, och nu är det trick-träning som gäller hemma hos oss och det har Tindra ingenting emot.
Fick lite inspiration av filmer på youtube också. Man kan verkligen lära en hund vad som helst!

Minnen

2010-12-16T10:55:00.004+01:00

Gick igenom gamla papper och bilder.

Jag glömmer lätt hur mycket vi har utvecklats tillsammans.

Det går framåt fortfarande:-)

Min pokalsamling som jag är väldigt stolt över. Tänk vad vi kan, Tindra och jag!

Tre förstaplaceringar, och två andraplaceringar.

Men det har inte alltid gått lika bra...

Vår enda utställning...

Åh, vad jag retade mig på "not very well trained". Jag hade jobbat som en galning med att få Tindra normal ända sen hon kom till mig vid 5 månaders ålder, men Tindra fick fnatt och ville varken trava eller stå, hon studsade! Men vi fick en 1:a och reservplats av 21 tikar, vem vet hur långt vi hade kommit om hon bara kunnat uppföra sig? Jag tror att hon var ca 1,5 år då.

Det här var ett inofficiellt dummieprov och Tindra var grym!
Hon är faktiskt duktig men vi la ner jaktträningen när jag inte kunde få henne att apportera vilt. Dummies gick jättebra, men döda djur, nej tack!

Detta är vår lydnadsdebut, och inte så imponerande... Vilken tur att man kan utvecklas och lära sig av misstagen. Detta fick mig revanchsugen. Träning lönar sig!

Final!

2010-12-05T19:11:00.004+01:00

Tindra är väldigt trött nu!
Dagens tävling kändes mycket bättre, Tindra var mer på och taggad och vi hade skoj!

Poängmässigt var det ingen höjdare, hon satte sig på platsliggningen (kallt!), och var lite för fokuserad mot väskan utanför planen under programmet, så vi landade på 144 p och en 10:e plats, inget att skryta med, men känslan var toppen!

På helhetsintryck fick vi kommentaren: pigg och glad hund, och då känner jag att vi har lyckats!

Det som var roligast var att få vara med i finalen med alla de vinnande ekipagen från både lördagen och söndagen. Trots ett ojämnt fritt följ kom vi på 6:e plats av 9.

Jag är supernöjd med helgen och väldigt trött... Nu kommer vi inte att tävla på ett bra tag.

Men en start i 3:an skulle vara kul någon gång! Jag kunde aldrig drömma om att vi skulle få ett förstapris i klass 2, ännu mindre ett LP, men nu har vi det. Alltså ska jag inte utesluta att vi skulle kunna tävla 3:an.

Men nu ska vi mysa och fira jul och ta sköna vinterpromenader!

Tindra LP 2

2010-12-04T16:46:00.004+01:00

Dagen började tidigt, kl. 7 var vi på plats för att se luciatåget. Jättemysig stämning och jag var inte ett dugg nervös. Det går som det går. Oftast bättre om man inte bryr sig för mycket.

Platsliggningen gick konstigt nog bra, jag hade förväntat mig att hon skulle sätta sig upp i kylan, hon har nästan ingen päls kvar efter fällningen, men hon låg så troget. 10 p!

Uppvärmmningen kändes bra, men när vi kom in på planen tappade Tindra koncentrationen och var svår att få kontakt med. Fria följet var katastrof. 3000 DK:n och hon släpade och hängde inte med alls. Jag MÅSTE komma på hur jag ska få fria följet att bli lika bra som under träning och uppvärmning. Men hur? När vi väl har kontakt går hon så fint med perfekt position, men hur får jag hennes uppmärksamhet? Svårt.

Resten av programmet var som en dimma, men jag trodde inte att vi nollat något, så hoppet om 1:an fanns.

När jag kollade på andra ekipage såg jag att domaren var ganska sträng i bedömningen. Jag såg inte en enda 10-poängare delas ut. Så mitt hopp sjönk om att vi klarat förstapriset. Men nu kunde vi inte göra mer.
Jag gick en nedvarvningspromenad och stretchade Tindra, sen var det bara att vänta på prisutdelningen...

Jag höll på att svimma när det visade sig att vi, av 11 ekipage, hade vunnit vår klass!!!
Tänk så fel man kan känna ibland. Men vår känsla måste bli bättre under tävling för att det ska bli riktigt roligt. Men nu ska vi tävla imorgon igen, och dessutom vara med i finalen också!
Eftersom vi nu har vårt LP, kan jag bara gå in för att få till samarbetet, skit samma om vi nollar något, vi ska ha kul! Men finalen... tänk om vi gör bort oss? Fria följet är obligatoriskt moment och om det är lika dåligt som idag, då skäms jag. Men jag ska försöka tänka positivt! Jag vet ju att vi kan egentligen.

Resultatet:

Platsliggande: 10 p.
Fritt följ: 7 p. slarvig halt, DK, tappar, DK, pendlar i position, segt sättande
Läggande: 0 p. sätter sig innan (hon la sig, men sen kliade hon sig och satte sig upp)
Inkallande med ställande: 9,5 p. (jippi!!!! Tindra är så bra!)
Sändande med ställande: 10 p. (det är så mycket värt när domaren är extra sträng att få en 10:a)
Apportering: 7,5 p. lek, lätt tugg, slarvigt avslut (hon satte sig inte, som förra gången...)
Fritt hopp över hinder: 10 p. ( hon hoppade!!!!!)
Fjärrdirigering: 10 p.
Helhetsintryck: 8 p.

Summa: 173 p.

Placering: 1

Jag var darrig flera timmar efteråt, fattade inte att det var sant!
Nu måste jag ladda om inför imorgon!

Den där jäkla katten! kärlek

2010-12-03T09:24:00.005+01:00

Ett vedfack som måste undersökas!

Innan jag skaffade egen katt trodde jag att de var lite menlösa djur som låg i soffan och sov hela dagarna och spann lite när man klappade dem.
Men antingen hade jag fel eller så är Purran inte riktigt som andra katter. Ibland känns hon som Findus, en blandning mellan en katt och ett barn.

Hon ska vara med överallt, till och med på toa. Då ligger hon och väntar tills man är klar, sen följer hon med ut.
När lill-bebis ska sova, lägger sig Purran bredvid och nattar. En gång la hon ena tassen över bebisens mage, det såg urgulligt ut!
Nu ligger hon i fönstret precis bredvid mig. Hon måste hela tiden ha koll på vad jag gör!

Promenaderna är ju också lite speciella, men nu har hon även börjat öppna dörrar. Det går inte att stänga in henne längre, man måste låsa.
I går hade jag stängt dörren in till sovrummet för att jag inte ville ha katthår i sängen, men det brydde sig inte katten om. Hon sträckte lite nonchalant på sig, gick fram till dörren, hoppade upp på handtaget och spjärnade med benen så att dörren gick upp, och gick in och la sig i sängen, mycket nöjd!

Även ytterdörrarna öppnas ibland.
Häromkvällen (när det var så där fruktansvärt kallt) öppnade hon ytterdörren och knallade in, hon hade ingen lust att vara ute i den där kylan!
När jag gick till groventren såg jag att hon även varit där eftersom dörren stod på glänt och det var kallt i tvättstugan. Men hon hade väl inte lyckats få upp dörren ordentligt och prövat med nästa som gick bättre.

Exempel på galna kattens upptåg:
-På kvällarna rejsar hon och åker kana på golvet.
-Hon gömmer sig i trappan och fiskar tag i den som går förbi, blir den personen rädd är det ännu roligare!
-Hon går in i skåp och lådor, har blivit instängd i skafferiet ett antal gånger.
-När Tindra och jag tränar lydnad hemma är det jättekul att gömma sig och skrämma hunden, t ex under en inkallning.
-Läser man en tidning kan det hända att man får sluta när man inte ser texten för att det ligger en stor svart päls i vägen.
-Hon klöser på madrasserna med flit och kollar på en medans hon gör det bara för att retas.
- Hon hoppar alltid in i bilen när man kommer hem. Även gästers bilar, så alla måste kolla att de inte har en fripassagerare när de åker sen. (En parentes: en gång när jag var på Skansen ringde mamma och sa att katten satt inlåst i min bil hemma. Mamma hade ingen nyckel, så jag fick ringa till husse som fick åka 1,5 mil för att släppa ut henne.)
- Hon hoppar alltid upp på matbordet och diskbänken trots att hon inte får. Många mat-tallrikar har blivit hundmat efter att Purran slickat på dem. (man kan inte klandra henne för hårt, det sitter i sen hennes svältdagar, innan hon kom till oss)

Men hon är också världens goaste. Har blivit mycket keligare sen hon kom för 3 år sedan, och myser gärna i knät när man sitter framför TV:n. Hon är snäll mot bebisen och Tindra också emellanåt. ;-)

Hunden har också fått lite uppmärksamhet.
I går var Tindra och jag på träningstävling.
Fick lite bra tips för hur jag ska värma upp Tindra och förbereda mig innan jag går in på planen, vilket jag behöver. Jag fick äntligen träna hopp på hinder, men det var svårt att få Tindra att fokusera mot hindret, eftesom rutan låg snett bakom. Om hon får välja springer hon hellre till rutan än hoppar. Jag hoppas att gårdagens träning räcker inför helgens tävlingar.
I dag är Tins jättetrött, orkar inte med för mycket aktiviteter. Så idag blir det vila, imorgon tävling!

Resultatet

2010-11-28T21:19:00.006+01:00

Tävlingen var inomhus, i ett ridhus. Det var lite pirrigt eftersom Tindra aldrig varit i ett ridhus förut. Skulle hon bara nosa och äta skit, eller skulle jag få kontakt med henne?
Men det gick bra.
Jag hade inställningen att: vi ska ha kul. Punkt. Inga tankar på poäng eller prestation. Bara försöka hålla henne samlad med bra kontakt.
Det kändes mycket bättre än senaste tävlingen i alla fall, mycket för att jag vägrade bli nervös.
Visst nosade hon, men hon var PIGG och träningssugen, och det är SÅ kul att jobba med henne då! Dessutom var folket runtomkring jättetrevliga och stämningen var avslappnad.

Tindras poäng:
Platsliggande: 9 p. gnäller ( jag är bara så glad för att hon inte satte sig upp)
Fritt följ: 8,5 p. sent sättande, nosar (vi har gjort bättre)
Läggande: 10 p. (gulle-Tindra gör sitt bästa när det gäller)
Inkallande med ställande: 10 p. ( vad händer? Vårt sämsta moment har helt plötsligt blivit vårt bästa! Hon var perfekt!)
Rutan: 8 p. går förbi rutan ( sprang för långt och jag fick dirigera in henne. Måste träna detta moment mycket mera för att hon ska bli säker på vad hon ska göra.)
Apportering: 8 p. sent sättande (sååå bra fart ut och fart in, men så ställer hon sig bredvid mig istället för att sätta sig... synd)
Hoppet: 0 p. går vid sidan om (och där sket det sig tänkte jag. Samma nolla som förra gången. Måste komma iväg till klubben och träna hopp på hinder ordentligt.)
Fjärrdirigering: 10 p. (där fick vi revanch!)
Helhetsintryck: 9 p.
Summa: 160,5 p.
Placering: 2

Hunden som vann var en liten dvärgspets. Ägaren kallade den "älskling" och den var supercharmig!
Den slog en bordercollie, två hovawarter, en rottis och mig. Med hästlängder.
Respect!

Nästa tävling: på lördag!
Nu tutar vi och kör så det ryker.

Vi gjorde det igen!

2010-11-27T15:38:00.003+01:00

... med minsta möjliga marginal!

Vi hade återigen 160,5 poäng och tog vår andra etta!!!!!

Återkommer med mer detaljer när mitt hektiska schema lugnat ner sig lite.

Tindra är BÄST!

Vintern äntligen här!

2010-11-26T21:15:00.005+01:00

Purran är den av oss som minst uppskattar vintern och dess väder.

Men ingenting kan få katten att stanna hemma när vi andra går på promenad, snö eller inte.

Jag känner mig rätt speciell där jag går med en bebis på ryggen, en hund vid sidan och en katt travande bakom. Vilken syn!

Jag känner mig som en vandrande cirkus!
Eller Kvinnan som talar med allt- hund, katt, barn.

Kan vi inte få komma in snart?

Det är imorgon vi ska tävla, inte på söndag.

Hjälp.

Lite sent att göra något i sista sekunden ändå.

Men det ska bli kul.

Tror jag.

Inget händer

2010-11-21T08:50:00.004+01:00

Jag har inte haft någon tid att träna på den här veckan och Tindra deppar.
På söndag är det tävling igen och jag måste ta mig i kragen.
Fast ibland är det bra att vila sig i form. Det visar sig på söndag om taktiken var den rätta.

lydnadsträning

2010-11-13T17:59:00.014+01:00

Idag stod det lydnadsträning på schemat för Tindra och mig.

Jag ville pröva hur mycket jag behövde värma upp henne och hur för att det skulle bli bra. Jag försökte köra allt så tävlingsmässigt som möjligt.

-Platsliggningen var hackig. Hon satt upp första gången jag tittade fram, andra gången hade hon vridit sig och låg på helspänn, tredje gången samma sak, fjärde gången låg hon äntligen som jag ville med huvet i backen, men phu vad jag måste jobba vidare med det.

-Fria följet var stundtals perfekt och härligt, men jag upplevde att hon var lättstörd idag. Fladdrig och lite okoncentrerad. Lååång uppvärmning behövs, för hon blev bättre och bättre i sin kontakt med mig.

-Läggande under gång som vanligt stabilt, men går såklart att slipa på snabbheten.

-Inkallande med ställande gick superbra! Hon sprang med behärskat tempo och tvärstannade och fick inte kramp i benet!

-Rutan fick vi köra några gånger, och var aldrig perfekt, men innanför alla gångerna och bra fart ut. Även här var hon lite okoncentrerad, nosade i luften och betedde sig ouppfostrat så jag fick faktiskt ryta i åt henne att sluta och då gick det bättre.

-Fjärren gick hyfffsat men läggandet måste gå fortare! Finslipning.

Hoppet och apporteringen gjorde vi inte, apporteringen för att det inte behövs och hoppet för att vi inte hade något hinder att hoppa över.

Allt som allt är jag nöjd med dagens träning, men Tindra var ofokuserad vissa stunder och inte lika motiverad som hon brukar vara även om hon inte fått middag innan träningspasset. Men det var länge sen vi tränade och nästa gång tror jag att motivationen är bättre. Men vi MÅSTE få till en stabilare platsliggning.

Jag har börjat med klicker igen för att finslipa detaljer och det märks resultat direkt.

Tinsans fotposition är mycket bättre och fjärren går också bättre.

Jag befarar att hennes nosighet och okoncentrerade sätt tyder på löp. Hon brukar sätta igång tidigt och förbereda sig... tråkigt nog. Men jag hoppas vi hinner tävlingarna innan hon blir alldeles uppe i det blå.

2010-11-12T09:08:00.004+01:00

Regninga tråkdagar stannar vi i sängen!

Nej, självklart går vi ut en timme i ösregnet.

Finns inget dåligt väder bara dåliga kläder:-)

Hundstädning

2010-11-08T12:30:00.006+01:00

Häromdagen var jag jätteduktig och våttorkade golvet i köket och tvättstugan. Sen skulle jag klä på mig för att gå ut med hunden och under tiden hann Tindra komma in från trädgården och göra så här:

Kändes ju jättekul när man ansträngt sig... Men det var bara att lägga sig på knä och skura igen.

Nära skjuter ingen hare

2010-11-06T13:41:00.003+01:00

Det var tävlingsdags idag igen, men det kändes inge vidare.

Jag blev nervös och taggade upp madam lite för mycket på den externa belöningen, vilket gjorde att Tindra var splittrad och okoncentrerad under programmet.

Jag tar på mig det, tänker över vad som kunde gjorts bättre och siktar framåt mot nästa tävling om tre veckor.

Vi var bara tre tävlande och jag hade start nr 2, så jag hann inte se någonting av hur fria följet såg ut eller åt vilket håll inkallningen och hoppet var, så det var bara att gå in och köra direkt efter en kort uppvärmning.

Platsliggningen var ialla fall lugn...:-)

Poängen:

Platsliggande:10

Fritt följ: 8 (slarvigt och okoncentrerat)

Läggande: 9

Inkallande med ställande: 7 (Tindra har problem med en armbåge och fick känning av den, men hon gjorde verkligen sitt absoluta bästa att stanna. Gullis:-)

Sändande med ställande: 8 ( hamnade lite utanför och fick dirigeras in i mitten )

Apportering: 9

Fritt hopp över hinder: 0 (Tindra hörde "varsågod" när jag sa "hopp" och rusade förbi hindret mot väskan)

Fjärrdirigering: 9

Helhetsintryck: 9

Summa: 156

Känns ju såklart lite surt att nolla hoppet som brukar gå så bra, men det är på misstagen vi lär oss. På't igen bara!

Tindra 1:a pris i lydnadsklass 2!

2010-10-25T19:22:00.004+02:00

Ja, ni läste rätt!

Det spöregnade hela dagen, så när vi startade på eftermiddagen var Tindra och jag rätt frusna (trots att vi värmt oss och jag fått torra kläder hos syrran), så platsliggningen i blötan och +2 grader var ingen önskedröm för Tinsan. Så hon satte sig upp och när jag kom tillbaka till henne satt hon och darrade för att hon var så kall! Men satt ändå kvar!
Jag trodde att vi nollat och körde programmet utan vittring på ettan, jag trodde det var kört.
Men hela programmet gick super. Tindra var samlad och koncentrerad, perfekt samspel och gjorde vissa moment t om bättre än på träning (fjärren och rutan). Vi hade så roligt! Hon charmade tävlingsledaren lite grann också emellan momenten...:-)

Så här blev betygen:
Platsliggande: 5
Fritt följ: 9
Läggande: 9
Inkallande med ställande: 7 (ett fett DK från mig)
Sändande med ställande: 8,5
Apportering: 9
Fritt hopp över hinder: 9
Fjärrdirigering: 10
Helhetsintryck: 9
Summa: 160,5 p.
Placering: 3

Så nu är vi helt plötsligt uppflyttade till klass 3, något som var lika långt bort som månen för några år sedan. Mirakel händer!
Men vi stannar kvar i 2:an och satsar på LP.
Nästa tävling är om två veckor!
Nu ska jag ut och träna med hunden. Man är liiiite inspirerad nu!

2010-10-18T19:05:00.004+02:00

Jag mötte en man i skogen häromdagen som sa:

-Nämen hej! Det är ju du som brukar gå förbi mitt hus. Du som har sån pli på din hund!

På söndag är det upp till bevis!

2010-10-13T10:23:00.005+02:00

Här syns det vad Tindra tycker om att ha en människovalp i huset!

Galen-Tindra

2010-10-13T09:57:00.004+02:00

Jag åkte till klubben i måndags och hon blev GALEN! Ögonen var som brinnande klot och näsan fradgade och hon tjöt och hoppade. Hon ville så mycket. Klart att jag vill att hon ska vara motiverad, men nu är hon uppe bland stjärnorna och far, långt ifrån mig nere på appellplanen på jorden... Vi får lägga ner träningen ett par veckor, för den 24:e ska vi tävla. Då hoppas jag att hon återfått en lite normalare nivå.

Istället för att träna på klubben gick vi förbi en skola vid 8 i morse. Massor av barn, stressade föräldrar, barnvagnar, sparkcyklar och bilar. Vi kryssade mellan dessa och Tindra var jätteduktig. Lugn och säker. Det är sån skillnad när hon inte är övermotiverad. Istället för godis får hon bära en handske på promenaden och det uppskattar hon mycket, och jobbar gärna för det.

Hulda försvunnen, nu återfunnen!

2010-10-11T10:10:00.009+02:00

I går på promenaden försvann Hulda spårlöst.
Två hästar kom och hon sprang undan, men det brukar hon göra. Jag hade fullt upp med Tindra för att inte skrämma hästarna och såg inte riktigt vart Hulda tog vägen.
Hästarna passerade och jag började ropa och locka på Hulda, men ingenting!
Hon var som uppslukad av jorden. Inga jamningar, ingen rörelse någonstans.
Jag stannade kvar i skogsdungen kanske 10 minuter och ropade, sen gick jag hemåt, tänkte att hon ialla fall hade sprungit hem trots att vi var ganska långt bort.
Men hemma: Ingen katt...

Sen åkte jag bort över dagen, hoppades att hon skulle hitta hem själv.
Men dagen gick och Hulda kom inte hem...
Jag gick till skogsdungen igen och ropade. Länge. Ingen katt.
Nu började jag få ont i magen av oro. Det är inte likt Hulda att inte svara. Hon kanske inte var kvar? Kanske fått panik och sprungit åt fel håll, och hur skulle jag då kunna hitta henne?

Mamma följde med mig och letade igen på kvällen. Det hade blivit mörkt och kallt. Lilla Hulda ensam och rädd någonstans därute...
Mamma hade tagit med sig en ficklampa.
Bingo!
Vi såg två små blänkande ögon inne i skogen, och när vi ropade kom de närmre.
HULDA KOM!
Oj vad glad hon var att se oss. En katt har inte så yvigt kropps-språk, men man såg på henne att hon var överlycklig! Hon la sig på vägen och rullade fram och tillbaka för att vi skulle klappa henne. Kurrade och strök sig i ansiktet, slickade mig på hakan.

När vi kom hem var hon HUNGRIG!

Slutet gott, jag kunde sova riktigt gott med Purran på magen!

Vi har en liten människovalp hemma, och katter brukar inte uppskatta såna förändringar.
Men Purran är ju som sagt lite speciell...

Skönt med fler sovplatser. Mjukt och bekvämt!

Och det bästa av allt: roliga leksaker!

Rasfunderingar fortsättning

2010-10-04T16:44:00.002+02:00

På kul gjorde jag rastestet på www.pedigree.se .
Den ras som bäst passar mina önskemål och behov är tydligen:

TADAAA:

Norrbottenspets???

Morgonpromenad

2010-10-02T09:45:00.006+02:00

Varje morgon går vi som sagt en promenad.

Spelar ingen roll om det är helg eller vardag, varmt eller kallt, regn eller sol.

I morse var det en underbar morgon, vi gick när solen höll på att gå upp.

Tindra och Purran väntar på söliga matte.

-Nu gåååår vi!

Träden har fått så vackra färger.

Tindra får vänta in Purran som måste undersöka allt som händer!

Purran blir fort trött, så Tindra och jag får gå en egen lite längre promenad senare.

Tänkte lägga ett spår och plocka lite svamp.

Som en perfekt lördag ska vara, lugn och skön.

Träningstävling!

2010-09-30T21:15:00.004+02:00

Fy fasen vad Tindra är rolig att träna med!!!!!

Som ni förstår gick det bra på träningstävlingen. Även om vi missade en del var det jättekul!
Tindra var dagens behållning enligt domaren, och hon var sprallig till tusen och showade och charmade alla med sin energi.
Min älskade köttbulle! *kärlek*

Ovanpå detta låg hon exemplariskt i 2,5 minuter under platsliggningen och jag stod gömd bakom ett hus, första gången vi prövar det med andra hundar. Inga problem för min lilla Tins!

Hemligheten låg i min ryggsäck, stripes av grisöra.
Mums!

2010-09-27T12:38:00.003+02:00

Nu är vi anmälda till träningstävling på torsdag, pirr pirr. Det kan gå hur som helst, men vi ska bara försöka ha så kul som möjligt. Tindra är riktigt pigg och träningssugen nu, så det blir nog inte svårt!

Mina små vänner

2010-09-23T11:34:00.004+02:00

Hulda håller kollen!

Varje morgon efter frukost går jag promenad.

Hulda älskar att gå med. Men det går vääääldiiigt saaaktaa när hon är med, för hon ska in och nosa i varenda trädgård, och retar hon upp katten som eventuellt bor där blir det arga leken i en kvart innan vi kan gå vidare.

Men Purran går inte att låsa in. För hon SKA med. Så är det bara!

Tindra tycker att Hulda-promenader är urtråkiga. Hon vill springa i skogen, kanske gå ett spår eller träna på klubben... De har lite olika behov de där två.

Jag var faktiskt på klubben i tisdags, fast av en annan anledning än träning. Jag hade städvecka och var där för att städa i klubbstugan.

Tindra blev såååååå ledsen när vi inte tränade utan jag gick omkring med en dammsugare i en timme.

Som tröst gav jag henne en "dogbrick" som jag hittade i ett av rummen. En sån där träplatta med hål i som man gömmer godis i och så ska hunden dra bort små luckor med tassarna för att hitta godiset.

Efteråt, när jag läste om dem på nätet stod det: lämna aldrig hunden ensam med leksaken, lek med den tillsammans, och nu fattar jag varför...

När jag kom tillbaka till Tindra hade hon bitit bort framsidan av träbrickan och klöst med tassarna för att få fram godisarna. Oj då.

Så nu ska jag köpa en ny bricka till klubben.

Sen tränade vi ett kort lydnadspass för att känna på lite moment i 2:an.

Inkallning med ställande är vår stötesten. Men jag hoppas vi kan komma i väg till klubben i kväll på deras öppna träning. Det vore bra.

2010-09-17T07:33:00.005+02:00

Purran och Tinsan har tråååååkiiigt.

Vi får inga promenader.

Barnvagnspromenader räknas inte!

Vi vill gå i skogen!

Igår åkte vi till klubben för att kolla lite på träningstävlingar och träna lite själva. Jag behöver lite inspiration till min egen träning. Och det fick jag!
Nu jäklar ska Tinsan och jag tävla nästa träningstävling. Tins var jättetaggad!
Bortblåst var den 200 år gamla tanten som jag gått promenad med på förmiddagen, kvar stod en energisk svart fara som jobbade som tusan!
Även om vi kanske inte tävlar på riktigt är det ändå kul att träna inför något.
Så om två veckor låtsastävlar vi förhoppningsvis tvåan.

2010-09-13T11:26:00.004+02:00

Hmm, vad ska jag hitta på nu?

Nu är äntligen familjen samlad igen! Alla på samma ställe!
Flytten är överstökad och vi har fått 100 stora kvadratmetrar att husera på. Ändå sover vi alla i det minsta sovrummet, känns tryggare och mer vant så...:-)
Hulda tog flytten med sin vanliga coola ro.
- Jasså, bor jag här nu? Okej!
Hon har undersökt alla utrymmen i huset (diskmaskinen, skafferiet, alla kökslådor ) och blivit inlåst på vinden av misstag. Hon är så snabb och nyfiken! Men tack vare att hon jamar när man ropar kunde vi lokalisera henne. Men hon är inte så vidare berörd av sina äventyr. Gör bara nästa bus. Hon är en väldigt speciell katt!

I går gjorde jag ett utmanande spår till Tindra för att se var vi är någonstans spårmässigt, men det blev lite för svårt för henne. Jag la ett personspår i ett område där jag vet att det går mycket folk.
Spåret var långt, hade legat i nästan fem timmar, och när jag la det mötte jag en kvinna med hund som gick i mitt spår. Men man måste utmana och pröva, annars kan man inte bli bättre.
Tindra blev lite trött i huvudet av alla dofter och spår, och hon bytte spår några gånger och jag fick sätta tillbaka henne på rätt spår. Men som alltid så är det inget fel på hennes drivkraft att spåra. Hon ger inte upp fast hon är jättetrött. De pinnar som hon hittde markerade hon VÄLDIGT tydligt. Vittrade in dem fast hon gått över dem och tog de sedan i munnen och kom till mig. Tuggandet är definitivt borta! Känns bra!

Varje dag går vi en morgonpromenad och Hulda hänger med. Många ler när de ser den lilla svarta pantern som springer bredvid oss. Hon är så söt, lilla Hulda.

Mina rasfunderingar

2010-08-31T14:09:00.019+02:00

Behöver strukturera upp mina tankar kring olika raser för att kanske kunna bestämma mig för vad jag vill ha så småningom. Detta är bara spånerier.
Observera att jag inte alls planerar att skaffa hund de närmaste åren, jag bara drömmer och planerar.
Bilderna är tagna från nätet, hoppas ingen tar illa upp.

Nordiska vallare

Lapsk vallhund.

Känns rejäl, arbetsam och trevlig.

Svensk lapphund.

Gosig mysbjörn som verkar pigg på det mesta.

Västgötaspets.

Liten behändig familjehund som man kan träna med när andan faller på.

Sund och annorlunda.

Vallhundar

Vit herdehund.

Varje gång jag ser en vit herdehund darrar hjärtat till, de är ju så vackra!

Arbetsam, fast mjukare variant av schäfer om jag förstått saken rätt.

Kelpie.

Livlig arbetsnarkoman som kräver massor!

Jag har en hemlig dröm om att någon gång ha så mycket tid som denna hund kräver och kunna tävla riktigt seriöst. De har enorm arbetskapacitet, men är ingen hund för vem som helst.

Korthårig collie.
Mjuk, följsam, trogen kompis i vått och torrt.
Tror att den temperamentsmässigt skulle passa mig riktigt bra.

Dock är nervositeten en stor nackdel, måste vara riktigt noga med uppfödare.

Sällskapshundar
Eftersom jag inte kan leva utan hund har jag även kollat på raser som inte kräver så mycket träning, ifall jag skulle ha mindre fritid i framtiden.

Mops.
Levnadsglad, charmig, oemotståndligt fulsnygg personlig hund.

Man har nog aldrig tråkigt med en mops i huset.

Fransk bulldog.

Frallan verkar urmysig men envis.

Kanske inte den bästa rasen att tävla lydnad med, men en personlig familjevän.

Lagom storlek.

Pudel.

Varje gång Tindra fäller tänker jag: nästa hund blir en pudel som inte hårar!

Verkar trevliga och okomplicerade. Finns i många storlekar och färger.

Stort urval av uppfödare.

Spaniels

Cavalier king charles spaniel.

Söt, behändig liten lättsam hund.

Cockerspaniel.
Gillar cockerns mjukhet och glada humör.
Gillar inte pälsvården...
Lagomt format, lätt att ta med sig, stor kapacitet i liten kropp.

Welsh springer spaniel.

Tilltalande yttre, lagom storlek, glad och pigg.

Är däremot tveksam hur långt man kan komma tävlingsmässigt.

Retriever

Har ju så svårt att släppa retrievrarna. De har allt man kan önska av en hund:

Allsidighet, vänlighet, utseende, arbetsvilja, trofasthet, ja listan kan göras lång.

Så kanske det blir någon av dessa ändå...

Curly coated retriever.

En cool hund, stor och trygg att ha med sig.

Gillar att den är lite annorlunda och ovanlig.

Flatcoated retriever.

Lite flamsiga, men jag tror att man kan komma långt med rätt hund och duktiga instruktörer.

Kan bli duktiga på mycket.

Allsidighet är bra för mig med tanke på att jag inte riktigt vet vad jag tycker är roligast än. Lydnad? Bruks? Jakt? Freestyle? Agility?
Det blir nog hunden som får avgöra vad det blir.

... och så har vi det bästa till sist:

LABRADOR RETRIEVER

Men det finns bara en Tinsi-Linsi.

Svårt att skaffa en annan labrador, hon är unik på många sätt (både bra och dåliga), och jag skulle bara jämföra den nya hunden med henne.

Så jag står och stampar, vet varken ut eller in.

Men jag hoppas att ödet spelar in när det är dags och leder mig i rätt hunds väg.

2010-08-31T10:27:00.005+02:00

Den senaste tiden har det knappt blivit några hundaktiviteter alls, vi håller nämligen på att flytta. Äntligen!

Tindra får mest åka fram och tillbaka i bakluckan på bilen tillsammans med flyttkartonger, men hon är glad bara hon får vara med. Snart ska det bli bättre med hundtid, jag lovar!

Men en sorglig sak som jag märkt, är att på senare tid så har hon börjat se sämre. Det har gått gradvis, men nu ser hon inte godisar som jag kastar åt henne, utan får alltid leta efter dem på marken. Det märks ingenting i det vardagliga livet, där fungerar hon som vanligt, men i träningen blir det problem.

Jag märkte det tydligt i helgen när jag kastade några dummies åt henne, men det som var en markering från början blev till ett sök eftersom hon inte såg var de landade... :-(

I lydnaden har hon svårt med rutan, ser inte konerna på långt håll...

Det känns så sorgligt att hon börjar bli gammal och att vår tävlingskarriär kanske för alltid är över (det var väl inte så mycket till karriär iofs... men ändå).

Tankar på en ny hund har funnits i flera år, men tiden har inte varit rätt, och nu är inte ekonomin rätt. Så även om jag funderar över olika raser jag skulle vilja ha så lär det dröja många år innan det blir en valp i vårt hus igen... tyvärr...Så Tindra får duga några år till :-) Älsklingen!

Återigen: spår

2010-08-24T11:01:00.005+02:00

Åkte tillbaka till samma ställe som förra gången, men gick in lite högre upp mot ett berg där det inte var så risigt. La ett ca 600 m långt spår som fick ligga 2 timmar.

Vi gick vilse under promenaden den här gången, vad har hänt med mitt lokalsinne egentligen? På två timmar kommer man väl nästan en mil? Vi var ganska trötta både Tins och jag när vi äntligen hittade tillbaka till bilen, men när jag tog i spårselen, vaknade tanten till liv. Hon är aldrig för trött för att spåra!
Men eftersom mitt lokalsinne OCH närminne verkar i det närmaste ha försvunnit kom jag inte ihåg vart jag börjat spåret (känns det igen?) så jag släppte Tindra i riktningen och hoppades att hon skulle plocka upp det, och det gjorde hon!
Så hon fick frispåra 100 meter och sen kopplade jag på spårselen och hon besvärades inte alls av avbrottet. Dock gick hon över två pinnar som hon borde tagit, men jag bryr mig inte om det så mycket eftersom det är viltspår vi tränar för i första hand och där är det ju ingenting i spåret.

Snart är vi tillbaka i våra gamla spårskogar där jag hittar! Längtar!

2010-08-18T21:04:00.003+02:00

I går var Tindra och jag ute och spårade. I en okänd skog.
När jag la spåret gick jag vilse, och sista biten av spåret var mitt mål bara att hitta tillbaka till stigen som jag visste skulle finnas till höger om mig, men som aldrig dök upp. Därför blev det bara 3 pinnar utlagda, glömde lägga ut flera, var så nervös att inte hitta tillbaka till bilen där Tindra satt inlåst och väntade. Efter 20 minuter i spåret hittade jag äntligen stigen tillbaka.

Spåret gick över hyggen fyllda med ris, en bäck och en stig, och var ganska krokigt.
Visste inte om Tindra skulle fixa det, men tänkte att jag försöker. Vi kan ju inte mer än gå vilse tillsammans...

Påsläppet gick bra, och det är det viktigaste, att hon får en tydlig start och fäster ordentligt i spåret. Hon gick ganska långsamt, lite oengagerat, men ändå plikttroget. Hon lunkade på, och jag kände igen mig på flera ställen, så jag visste att hon var på rätt spår.
Hon gick som en klocka!
Tog alla 3 pinnarna och markerade de tydligt! Jag kände mig så stolt och glad över henne.
Nu är löpet helt borta och hon är inte skendräktig. Skönt. Så snart blir det prov!

Spåret fick bara ligga i en timme, vi tog en promenad under tiden. Kanske var det därför det gick så bra?
Jag har funderat mycket över hur jag ska släppa på henne för att få henne att gå i spåret och inte slå så mycket i början. Att hon inte ska vara så het och välrastad är nog en bra början...

Spåret var lätt som en plätt!

Kom igen, utmana mig!

Jag ser dubbelt!

2010-08-09T20:21:00.006+02:00

(Freja var på besök)